moviestar
2010-03-29 
15:39:29För typ sådär ett år sen startade ju jag med en neuropsykologisk utredning, ni gamla läsare minns säkert det. Iaf så var det en ny del av den på schemat i fredags, en intervju med lite olika tester. Denna historia skulle dessutom videofilmas så att psykgubbarna sen kunde kolla och analysera.
Hela grejen kändes otroligt fånigt. Jag skulle bygga pussel utifrån en bild, läsa en saga utifrån bilder, visa hur jag borstar tänderna och sen svara på frågor om bla vänner, känslor etc.
Ni kan ju ana hur tramsigt det känns att sitta framför en kamera och låtsas borsta gaddarna. Jag menar, vad har det för betydelse egentligen? Har aspbergers-människor ett annorlunda sätt att rengöra truten?
Fick även kolla på några tecknade bilder, sen skulle jag ställa mej upp och berätta vad jag hade sett på bilderna. Var typ en historia om en apa som plockade kokosnötter.
Allt kändes verkligen som att jag hade hamnat på dagis igen (fast jag nu aldrig gick på dagis), men visst, får de ut nåt av ddet så fine by me.
Psykologen försäkrade mej iaf om att filmen inte skulle hamna på youtube sen, känns ju tryggt iaf.
Sökord:Mary borstar tänderna
Haha, läkare alltså...
Hela grejen kändes otroligt fånigt. Jag skulle bygga pussel utifrån en bild, läsa en saga utifrån bilder, visa hur jag borstar tänderna och sen svara på frågor om bla vänner, känslor etc.
Ni kan ju ana hur tramsigt det känns att sitta framför en kamera och låtsas borsta gaddarna. Jag menar, vad har det för betydelse egentligen? Har aspbergers-människor ett annorlunda sätt att rengöra truten?
Fick även kolla på några tecknade bilder, sen skulle jag ställa mej upp och berätta vad jag hade sett på bilderna. Var typ en historia om en apa som plockade kokosnötter.
Allt kändes verkligen som att jag hade hamnat på dagis igen (fast jag nu aldrig gick på dagis), men visst, får de ut nåt av ddet så fine by me.
Psykologen försäkrade mej iaf om att filmen inte skulle hamna på youtube sen, känns ju tryggt iaf.
Sökord:Mary borstar tänderna
Haha, läkare alltså...
give it to me (9)Pure hatred
2010-03-22 14:25:04Usch vad jag inte gillar hur mycket man fortfarande kan påverkas av det förflutna.
Kände mej glad och nöjd imorse, tills jag läste tidningen och det handla om min högstadieskola.
Vandalisering. Jahopps. Min enda reaktion var:
"Den där skolan borde jämnas med marken och sen cementeras över. Punkt"
Hade ingen lust att ge mej in på en lång förklaring om varför så jag lämnade det med att baar säga att jag hatar stället.
Men jag lämnade det inte. Jag har tänkt på det sen dess, minnen har sköljts över mej, gjort mej totalt matt i huvudet. Av ilska, av hat.
Jag önskar att jag fullt ut kunde lägga det bakom mej.
Självklart tar jag ut dessa dåliga tankar och minnen över mej själv, eller snarare min kropp så jag har återigen en "tjockdag".
Varför gör man så? Vart finns logiken i att jag skulle bli smällfet över en natt för att folk var idioter mot mej för över tio år sen?
Jag försöker mota bort känslorna, men jag lyckas inte helt.
Känner dock inte att jag behöver ta till drastiska åtgärder heller. Kanske kan få vara lite ledsen idag så känns det väl bättre imorgon.
Men jag hatar det stället. Och jag hatar sällan och lite
Kände mej glad och nöjd imorse, tills jag läste tidningen och det handla om min högstadieskola.
Vandalisering. Jahopps. Min enda reaktion var:
"Den där skolan borde jämnas med marken och sen cementeras över. Punkt"
Hade ingen lust att ge mej in på en lång förklaring om varför så jag lämnade det med att baar säga att jag hatar stället.
Men jag lämnade det inte. Jag har tänkt på det sen dess, minnen har sköljts över mej, gjort mej totalt matt i huvudet. Av ilska, av hat.
Jag önskar att jag fullt ut kunde lägga det bakom mej.
Självklart tar jag ut dessa dåliga tankar och minnen över mej själv, eller snarare min kropp så jag har återigen en "tjockdag".
Varför gör man så? Vart finns logiken i att jag skulle bli smällfet över en natt för att folk var idioter mot mej för över tio år sen?
Jag försöker mota bort känslorna, men jag lyckas inte helt.
Känner dock inte att jag behöver ta till drastiska åtgärder heller. Kanske kan få vara lite ledsen idag så känns det väl bättre imorgon.
Men jag hatar det stället. Och jag hatar sällan och lite
Mary stomped Ana's ass
2010-03-19 12:26:13
Igår tog jag bort min blogg under kategorin anorexi på bloggtoppen eftersom jag känner att det inte längre är vad denna blogg handlar om eller ens innehåller mycket av.
Visst finns det matdemoner kvar i mitt liv och det kommer det säkert göra under en lång tid men det är inget som styr mej eller ens känns som ett stort problem längre.
Det är iaf inget jag vill skriva om mycket numera eftersom det inte känns vidare relevant.
Och aldrig mer tänker jag låta den idiotiska sjukdomen styra mitt liv och ta allt som är nåt värt ifrån mej.
(lägger jag nu detta inlägg i ordbajs eller ätstörningen?)
Heaven has a birthdaygirl
2010-03-19 10:54:58
bi vaddå? Jag är ju gay!
2010-03-18 09:52:55Igår började mina bihålor göra skitont, efter drygt en månads snorande. Aj sa jag. Jag hotade nosen med ett besök hos farbror doktorn om den inte blev bättre men tyvärr så lyssnar den dumma nosen inte på hot så jag kom just hem från vårdcentralen.
Pinne i halsen, "säg aaaah", en tång i närborrarna och grundligt spanande (mysigt va) och sen en kortisonspray.
Hej, du har bihåleinflammation.
Men jag är inte bi?
Fast å andra sidan hade jag blivit jävligt chockad om jag hade fått domen "gayhåleinflammation".
Vad är ett gayhål? Eller nej, förresten, don't tell me.
Jag är fortfarande traumatiserad efter att fått höra ordet "kläggvägg" så spare me, puh-lease.
Och ni som är lika sjuka i huvudet som jag kan nog fatta vad en kläggvägg är.
nä, dags att sluta vara äcklig och kanske åka på apoteket och hämta nosspray.
Och till posten, BLOOD TIES!
Ingen botar sjukdom lika bra som Christina Cox och en hot-hot vampyr. Raooor
Pinne i halsen, "säg aaaah", en tång i närborrarna och grundligt spanande (mysigt va) och sen en kortisonspray.
Hej, du har bihåleinflammation.
Men jag är inte bi?
Fast å andra sidan hade jag blivit jävligt chockad om jag hade fått domen "gayhåleinflammation".
Vad är ett gayhål? Eller nej, förresten, don't tell me.
Jag är fortfarande traumatiserad efter att fått höra ordet "kläggvägg" så spare me, puh-lease.
Och ni som är lika sjuka i huvudet som jag kan nog fatta vad en kläggvägg är.
nä, dags att sluta vara äcklig och kanske åka på apoteket och hämta nosspray.
Och till posten, BLOOD TIES!
Ingen botar sjukdom lika bra som Christina Cox och en hot-hot vampyr. Raooor
det fyrkantiga livet
2010-03-13 16:51:26Känns lite ovärt att hela tiden ändra bloggdesign när jag aldrig skriver nåt.
Så nu skriver jag. Nåt.
Well, mina dagar går ut på att packa upp skor, bygga och upprätthålla rutiner och kolla på vampyrer, demoner och annat jox. Yep, är helt fast i serien Blood Ties.
Rutiner, ja. Jag har ju gett mej på det "fyrkantiga livet". Sömnen har ju funkat hur bra som helst länge nu så jag kände att det faktiskt var dags att sluta ignorera och ta tag i maten oxå.
Jag slarvade. Enormt. Inte för att mat nödvändigtvis gav ångest utan för att det kändes totalt ointressant.
Men efter drygt en veckas iskalla händer och ett hjärta som kändes knas (fakta eller nojja vet jag inte) så kände jag att det fick vara nog.
Med pepp av söt-Mariesan tog jag tag i att först och främst äta frukost och lunch de dagar jag jobbar.
Det var iaf ett delmål men det har blivit frukost, lunch, middag och kvällsmål varje dag hela veckan.
Och det har funkat bra, jag har varit piggare och starkare. Och främst känner jag mej motiverad att fortsätta, att nu upprätthålla dessa rutiner, även om jag kanske inser att det kommer bli ett undantag nåndag. Men en missad lunch eller så på en vecka kan ju funka, bara det inte raserar allt.
Känner mej stark i detta beslut just nu och jag tänker att det kommer hålla i sej.
Gadämmit vad jag kan ibland!
Whoop!
Så nu skriver jag. Nåt.
Well, mina dagar går ut på att packa upp skor, bygga och upprätthålla rutiner och kolla på vampyrer, demoner och annat jox. Yep, är helt fast i serien Blood Ties.
Rutiner, ja. Jag har ju gett mej på det "fyrkantiga livet". Sömnen har ju funkat hur bra som helst länge nu så jag kände att det faktiskt var dags att sluta ignorera och ta tag i maten oxå.
Jag slarvade. Enormt. Inte för att mat nödvändigtvis gav ångest utan för att det kändes totalt ointressant.
Men efter drygt en veckas iskalla händer och ett hjärta som kändes knas (fakta eller nojja vet jag inte) så kände jag att det fick vara nog.
Med pepp av söt-Mariesan tog jag tag i att först och främst äta frukost och lunch de dagar jag jobbar.
Det var iaf ett delmål men det har blivit frukost, lunch, middag och kvällsmål varje dag hela veckan.
Och det har funkat bra, jag har varit piggare och starkare. Och främst känner jag mej motiverad att fortsätta, att nu upprätthålla dessa rutiner, även om jag kanske inser att det kommer bli ett undantag nåndag. Men en missad lunch eller så på en vecka kan ju funka, bara det inte raserar allt.
Känner mej stark i detta beslut just nu och jag tänker att det kommer hålla i sej.
Gadämmit vad jag kan ibland!
Whoop!
busy on the bus
2010-03-09 20:47:18När man åker buss tre dagar i veckan, minst, hinner man tänka på en del onödiga saker. Dagens tanke var nämnligen angående folk som frågar om de får sitta intill en på bussen.
Okej, det är väl trevligt att vara artig och så, men egentligen är det en dum fråga.
Jag som resenär äger inte alla säten på bussen. Jag betalar för att sitta på en plats och sätet intill är såvitt jag vet öppen för allmänheten.
Vore kul att testa att säge nej nångång bara för att se reaktion.
"Herregud människa, vad tror du egentligen? Varför skulle du får sitta intill MEJ, på denna lediga plats som inte tillhör mej. Vet hut!"
Haha erkänn att det vore roligt att se ansiktuttrycket på folk. :)
Intressant är det i allafall, att folk har för vana att fråga om det uppenbara.
Japp, så håller jag mej sysselsatt när jag åker buss. Aktiv hjärnverksamhet.
Okej, det är väl trevligt att vara artig och så, men egentligen är det en dum fråga.
Jag som resenär äger inte alla säten på bussen. Jag betalar för att sitta på en plats och sätet intill är såvitt jag vet öppen för allmänheten.
Vore kul att testa att säge nej nångång bara för att se reaktion.
"Herregud människa, vad tror du egentligen? Varför skulle du får sitta intill MEJ, på denna lediga plats som inte tillhör mej. Vet hut!"
Haha erkänn att det vore roligt att se ansiktuttrycket på folk. :)
Intressant är det i allafall, att folk har för vana att fråga om det uppenbara.
Japp, så håller jag mej sysselsatt när jag åker buss. Aktiv hjärnverksamhet.
