Jag är så otroligt trött på denna bergodalbana som kallas Livet. Att skifta humör varje timme, varje kvart ibland.
Jag är ganska van vid att inte veta hur jag kommer må närmaste dagarna men det vore ju iaf schysst att veta att man kommer ha samma humör mer än en timme iaf.
Nåja, nu sätter jag min tro till nya medicinen
(och nej då, jag är inte alls less på att knapra kemikalier dagligen, icke -sarkasm-)
Mitt liv för tillfället får Gröna Lund att verka som ett ganska lugnt ställe.

Otroligt skönt med helg nu. Till skillnad från när jag just hade börjat jobba så kan man uppskatta helg nu, ta vara på ledig tid och njuta istället för att klättra på väggarna.
Jag måste få vila

Förresten, läser just nu en bok om anorexi (Wasted, Marya Hornbacher) och till skillnad från förut så blir jag både....repelled...eh svenskt ord tack och HUNGRIG!
Tyvärr är aptiten för det mesta som bortblåst men jag försöker peta i mej det jag kan, när jag kan.

(Vissa dagar är fina)

(Bus med älskade lilla fis)