Jag tror det börjar vända, sakta men säkert. Det finns små ljusglimtar, det är inte längre becksvart.
Jag är hemma på nattperm, måste ta ett steg i taget, en dag i taget men jag tror att kvällen/natten ska gå bra.
Jag litar på mej själv lite mer nu.

Jag hade tre återfall, tre gånger då jag skadade mej.
Då var det dags att ta ett nytt beslut. Ett beslut att sluta skada. På nytt. Igen.
Inte aldrig mer, men inte just nu.

Jag försöker lära mej ta plats. Kräva den hjälp jag har rätt till.
Det är svårt men jag kommer en bit varje dag.

Jag återkommer