Julen närmar sig med stormsteg och det stressar mig, i vanlig ordning. Jag klarar inte av hysterin, allt ska vara så perfekt, man ska köpa så fina klappar och uäääh.

Efter nyår är det tänkt att jag ska komma igång med arbete igen, vilkte jag vill men samtidigt stressar livet ur mig.
Som det är nu klarar jag av EN sak per dag, sen är jag helt psykiskt knäckt även om jag rent fysiskt skulle orka mer.

I mars går min sjukersättning ut och eftersom jag är över 30 så är det inte längre bit av kaka att förnya sådant.
Efter 30 brukar det vara sick for life eller ut i arbete, på RIKTIGT!

Jag måste minska tidsfönsret, speciellt ite tänka på nästa år redan nu men det är svårt. Det är inte små saker det handlar om och i mitt huvud blir det ännu större.
Min hjärna går på högvarv nu och allt känns omöjligt, hur stor viljan än är.
Jag försöker vita, ha rutiner, andas, men stressen tar knäcken på mig.