Emotionellt slutkörd.

Sitter ensam och lyssnar på ljudet av stillhet. Kemikaliernas brus lägger sej till rätta.
Skriver, raderar, börjar om. Allt blir överpretentiöst trams.
Jag hittar inte orden.

Så otroligt vacker bild. Den får mig att tänka till. Bli djup och filosofisk samtidigt som jag känner en stark sårbarhet. Den berör.

Tack Lotta. Lite det jag vill förmedla med bilden oxå :)

Låter jobbigt.