Tröttheten, utmattningen som styrt mitt liv bra länge nu har äntligen släppt taget om mej. Jag känner mej levande igen och jag kan andas utan att andetagen är tunga.
Jag förstår varför och det känns egentligen inte okej, men ibland måste man bara acceptera sanningen.
Jag tycker egentligen inte om att skriva massa kryptiska saker men samtidigt vill jag inte köra nån infantil namedropping och pajkastning.
Det var som det var, nu går jag vidare. Nya steg i rätt riktigt.

Jag måste rensa bort ogräset i mitt liv. Men hur?

Ska snart hem till min egen borg. Tända rökelser och ljus och göra den min igen.

Livet går vidare, helt enkelt