Klädfynd
2011-10-31 
18:21:32På begäran lägger jag upp lite bilder på mina Bluefox och Shock fynd.
Scrapblog vägrar funka idag, så jag lägger upp bilderna som de är. Lev med det denna gång
Scrapblog vägrar funka idag, så jag lägger upp bilderna som de är. Lev med det denna gång
Köänningen jag hade på spelningen. Shock ca 400 kr (var rea, 50%)
Klänning från shock, 398 kr
Väska från Shock. Pris? Runt 350 tror jag
Tröja från Bluefox, 498 kr
Korsettsnörning på baksidan
Tillhörande tassar :)
give it to me (2)Spelningen
2011-10-31 15:19:57Yes, the big day.
Within Temptation. Awesome.
Jag är ju inget större fan av deras senaste album. Det är bra, men det har verkligen tagit en annan riktining. Mer powermetal, mindre melodisk och framför allt som använder sej Sharon mycket mindre av sin operaskolning. Trist.
Men..
Det var en ganska underligt blanding av gammalt och nytt, de konserter jag sett tidigare (vi snackar dvd nu) så har det varit mer indelat, men nu kändes det som pick 'n mix.
Nåja, vad bitter jag låter. Det är jag inte, spelningen var jättebra, även om man alltid missar vissa låtar och hade önskat att det aldrig tog slut så var jag nöjd.
Synd bara att jag är så kort, fick stå på tå, vinkla mej i underliga positioner för att se.
Fick tyvärr inga jättebra bilder men lägger in ett par stycken iaf
Within Temptation. Awesome.
Jag är ju inget större fan av deras senaste album. Det är bra, men det har verkligen tagit en annan riktining. Mer powermetal, mindre melodisk och framför allt som använder sej Sharon mycket mindre av sin operaskolning. Trist.
Men..
Det var en ganska underligt blanding av gammalt och nytt, de konserter jag sett tidigare (vi snackar dvd nu) så har det varit mer indelat, men nu kändes det som pick 'n mix.
Nåja, vad bitter jag låter. Det är jag inte, spelningen var jättebra, även om man alltid missar vissa låtar och hade önskat att det aldrig tog slut så var jag nöjd.
Synd bara att jag är så kort, fick stå på tå, vinkla mej i underliga positioner för att se.
Fick tyvärr inga jättebra bilder men lägger in ett par stycken iaf
Bild:Fan girl
2011-10-30 22:13:09Min schnögga Within Temptation tisha. KLart man stod å dregglade vid merchandisebordet.
Hemma
2011-10-30 20:14:52Home sweet home
Haft det väldigt bra i veckan, men svajigt emellanåt.
Riktigt grymt att få träffa Cecilia och Nirre.
Konserten. Awesome! Utvecklar det mer senare, det kommer även en hög med bilder.
Nu är jag trött
Haft det väldigt bra i veckan, men svajigt emellanåt.
Riktigt grymt att få träffa Cecilia och Nirre.
Konserten. Awesome! Utvecklar det mer senare, det kommer även en hög med bilder.
Nu är jag trött
Skräcknatt
2011-10-26 19:30:16Vaknade i natt och var småhungrig och skulle gå upp och göra en macka. Snubblade runt lite i husvagnen och sträckte mej efter närmaste lampa.
Får igång ljus och ser en människa mitt framför mej. Får lätt panik, dör stora skräckdöden och kastar mej efter lampknappen igen.
Väl mörkt igen inser jag ju att jag stod framför en spegel och hade sett mej själv.
Tänder igen och kan fixa min macka.
Men fysatan vilken otrevligt upplevelse haha
Får igång ljus och ser en människa mitt framför mej. Får lätt panik, dör stora skräckdöden och kastar mej efter lampknappen igen.
Väl mörkt igen inser jag ju att jag stod framför en spegel och hade sett mej själv.
Tänder igen och kan fixa min macka.
Men fysatan vilken otrevligt upplevelse haha
Påminnelsen.
2011-10-26 13:31:14
Påminnelsen.
big city
2011-10-25 19:45:16Shoppat, träffat vän, pratat, gått, sprungit och bara haft det gött.
Ganska slut nu dock. Ska ta mej en dusch och det bli nog ganska tidig kväll. man är inte van vid storstan alltså.
Imorgon hoppas jag på tatuering. Awesome.
Mer sen!
Ganska slut nu dock. Ska ta mej en dusch och det bli nog ganska tidig kväll. man är inte van vid storstan alltså.
Imorgon hoppas jag på tatuering. Awesome.
Mer sen!
Stockholm
2011-10-23 21:16:17Veckan som kommer lär det bli några korta mms-bloggar, i mån av tid.
Imorgon åker vid till huvfudstaden och rejvar järnet.
Highpoint torsdag då vi rockar till within temptation.
Jag är så pepp att jag studsar lite här hemma.
Imorgon åker vid till huvfudstaden och rejvar järnet.
Highpoint torsdag då vi rockar till within temptation.
Jag är så pepp att jag studsar lite här hemma.
Mer bilder
2011-10-22 14:44:15Har nyligen köpt en klänning av märket Living dead souls från Attitude clothing och härom dagen fick jag min väska från Odium clohing.
Väskan komemr väldigt praktiskt att ha på konserten så jag slipper axelband och sådant och jag ändå inte behöver ha så mycket med mig
Väskan komemr väldigt praktiskt att ha på konserten så jag slipper axelband och sådant och jag ändå inte behöver ha så mycket med mig
Bilder:Hårfärg och extentions
2011-10-22 13:50:46Just färgat på luggen igen. Fick nyss mitt löshår oxå men tyckte det såg lite ut så jag blandade i Saaris svarta oxå
Stiltje
2011-10-21 16:06:58Jag kan inte skriva. Känns som jag blivit sådär sjukt pretantiös och bara vill skriva om jag har något viktigt ämne att ta upp (typ knark och sår), känns så meningslöst att skriva om vad som hänt på dagen, vilka skitfilmer som går på tv eller hur deprimerad jag är.
Ork!
Jag har inte heller sett nya filmer jag ska skriva om ,eller läst böcker som är värda att nämnas.
Jag är bara trött och ofokuserad. Försöker vara i nuet men skenar iväg och kan inte hålla en tanke någon längre tid.
Jag gör en sak och tänker på nästa.
Och jag har krig med mina mediciner.
Ork!
Jag har inte heller sett nya filmer jag ska skriva om ,eller läst böcker som är värda att nämnas.
Jag är bara trött och ofokuserad. Försöker vara i nuet men skenar iväg och kan inte hålla en tanke någon längre tid.
Jag gör en sak och tänker på nästa.
Och jag har krig med mina mediciner.
The same mistake
2011-10-21 12:53:53
Svacka
2011-10-20 18:21:51Jag hann ju inte vara hemma så länge innan jag hamnade i en svacka igen. Dock inte lika djup som sist och jag hoppas jag ska slippa det.
Jag sover bort tid, använder sömn som flykt.
Jag äter inte heller, bara en och annan måltidsersättning.
Vågen pratar om terapistörande beteende. Jag förstår ju det med, men hade jag varit fit for fight och mått toppen hade jag kanske inte behövt behandlingen heller. Kanke.
Idag blev en såndär dag så jag gjorde allt. Bildterapi på Vågen, hem en sväng innan jag åkte till Saari, för att sedan åka vidare och hämta ett paket och sen göra ärenenden i stan.
Nu slappnar jag av, hållit igång sen niotiden.
Känns iofs bra att fått det gjort, saker som väntat sen innan vårdtiden.
Jag måste lära mig att inte göra allt på en gång.
Jag vet att jag inte orkar, att jag förmodligen drar ner mig själv djupare.
Jag har verkligen inte tid att må dåligt, på måndag påbörjar vi en veckas semester i den stora 08-staden. Då finns ingen tid för varken panikutbrott eller utmattning.
Vila. Mat
Jag sover bort tid, använder sömn som flykt.
Jag äter inte heller, bara en och annan måltidsersättning.
Vågen pratar om terapistörande beteende. Jag förstår ju det med, men hade jag varit fit for fight och mått toppen hade jag kanske inte behövt behandlingen heller. Kanke.
Idag blev en såndär dag så jag gjorde allt. Bildterapi på Vågen, hem en sväng innan jag åkte till Saari, för att sedan åka vidare och hämta ett paket och sen göra ärenenden i stan.
Nu slappnar jag av, hållit igång sen niotiden.
Känns iofs bra att fått det gjort, saker som väntat sen innan vårdtiden.
Jag måste lära mig att inte göra allt på en gång.
Jag vet att jag inte orkar, att jag förmodligen drar ner mig själv djupare.
Jag har verkligen inte tid att må dåligt, på måndag påbörjar vi en veckas semester i den stora 08-staden. Då finns ingen tid för varken panikutbrott eller utmattning.
Vila. Mat
Rutiner
2011-10-19 18:38:49Trots att jag har varit hemma i två veckor så har jag inte helt vant mig vid rutinerna. Det finns varken lunch eller middag färdig på ett visst klockslag här.
Ingen kommer med min medicin på morgonen.
Jag måste lära mig att ta hand om sådant själv nu.
Jag vill väl inte påstå att jag är helt hospitaliserad men ibland är det nästan så.
Jag kan lätt känna mej otrygg utanför avdelningen, jag kan sakna det faktum att det alltid fanns en personal i närheten.
Gällande självskador så spelade ju det ingen roll vart jag var, det var ju faktiskt mest på avdelningen jag skadade mej.
Men misstolka mej rätt nu, jag har ingen önskan att bli inlagd igen, det är inte så, men det är en omställlning att komma hem efter två månader på vårdavdelning.
Det kommer säkert. Dag för dag.
Jag lever timme för timme.
Jag lever
Ingen kommer med min medicin på morgonen.
Jag måste lära mig att ta hand om sådant själv nu.
Jag vill väl inte påstå att jag är helt hospitaliserad men ibland är det nästan så.
Jag kan lätt känna mej otrygg utanför avdelningen, jag kan sakna det faktum att det alltid fanns en personal i närheten.
Gällande självskador så spelade ju det ingen roll vart jag var, det var ju faktiskt mest på avdelningen jag skadade mej.
Men misstolka mej rätt nu, jag har ingen önskan att bli inlagd igen, det är inte så, men det är en omställlning att komma hem efter två månader på vårdavdelning.
Det kommer säkert. Dag för dag.
Jag lever timme för timme.
Jag lever
Caged
2011-10-19 17:51:52These are the darkest clouds
To have surrounded me
Now I find my self alone caught in a cage
There's no flower to be found in here
Not withering
Or pale to me
Kloka ord
2011-10-19 10:48:23
What fucking romance?
2011-10-18 20:42:57Rakbladsromantik.
Vem kom på det egentligen?
Det finns verkligen ingen romantiskt att skada sig själv, att orsaka en smörja omkring sig, sen för att sedan gå runt med fula sår.
Ärren påminner alltid om det som varit, de är en stämpel man får bära med sig hela livet.
Visst finns det kirurgi och laser men huden blir sig aldrig lik igen.
Varför glorifieras detta beteende? Var finns det vackra i det hela?
Ångesten som driver en till detta, men även ångesten efteråt när man inser vad man har gjort, att det inte alls var vad man ville göra.
Jag har inga synliga spår efter min ätstörning. Jag har en normal kropp, runda rosiga kinder igen, tjockt friskt hår, men mitt självskadebeteende kommer alltid att synas.
Mina ärr lyser med sin närvaro och jag kan verkligen inte hitta varken romantik eller glamour i det hela.
Snarare skam.'
Jag fick frågan igår hur jag gör med mina armar, om jag alltid visar dem i tex kortärmat eller om jag döljer dem.
Svaret är att om jag umgås med folk jag är nära och är medveten om min problematik så kan jag visa armarna. Bland nytt folk gör jag inte det.
Har jag färska sår på armarna har jag alltid långärmat, ibland även hemma för att skydda Saari från att triggas.
När jag jobbade hade jag ofta kortärmat, linnen, mina armar var så pass läkta men var det en dag jag hade nya sår så var det långa ärmar.
För det första så skäms jag över såren och för det andra tycker jag inte att det är något andra ska behöva se.
Tror jag tappade syftet här lite kanske. Det jag vill poängtera är att jag inte förstår mig på folk som romantiserar, lägger upp bilder på sina sår, gärna med ett Johnny Cash/NIN citat under.
Jag hoppas att jag väldigt snart kan bryta beteendet igen och kunna visa upp läkta armar. Att jag får blickar i och med ärren får jag leva med, de kommer ju alltid att finnas där, men jag vill ha läkta armar. Jag måste ta steget och släppa det destruktiva, det fula.
Och jag kommer aldrig finna något vackert i det hela.
Vem kom på det egentligen?
Det finns verkligen ingen romantiskt att skada sig själv, att orsaka en smörja omkring sig, sen för att sedan gå runt med fula sår.
Ärren påminner alltid om det som varit, de är en stämpel man får bära med sig hela livet.
Visst finns det kirurgi och laser men huden blir sig aldrig lik igen.
Varför glorifieras detta beteende? Var finns det vackra i det hela?
Ångesten som driver en till detta, men även ångesten efteråt när man inser vad man har gjort, att det inte alls var vad man ville göra.
Jag har inga synliga spår efter min ätstörning. Jag har en normal kropp, runda rosiga kinder igen, tjockt friskt hår, men mitt självskadebeteende kommer alltid att synas.
Mina ärr lyser med sin närvaro och jag kan verkligen inte hitta varken romantik eller glamour i det hela.
Snarare skam.'
Jag fick frågan igår hur jag gör med mina armar, om jag alltid visar dem i tex kortärmat eller om jag döljer dem.
Svaret är att om jag umgås med folk jag är nära och är medveten om min problematik så kan jag visa armarna. Bland nytt folk gör jag inte det.
Har jag färska sår på armarna har jag alltid långärmat, ibland även hemma för att skydda Saari från att triggas.
När jag jobbade hade jag ofta kortärmat, linnen, mina armar var så pass läkta men var det en dag jag hade nya sår så var det långa ärmar.
För det första så skäms jag över såren och för det andra tycker jag inte att det är något andra ska behöva se.
Tror jag tappade syftet här lite kanske. Det jag vill poängtera är att jag inte förstår mig på folk som romantiserar, lägger upp bilder på sina sår, gärna med ett Johnny Cash/NIN citat under.
Jag hoppas att jag väldigt snart kan bryta beteendet igen och kunna visa upp läkta armar. Att jag får blickar i och med ärren får jag leva med, de kommer ju alltid att finnas där, men jag vill ha läkta armar. Jag måste ta steget och släppa det destruktiva, det fula.
Och jag kommer aldrig finna något vackert i det hela.
En fråga till er
2011-10-18 17:35:29Vad tycker ni om mitt skrivande? Är det okej att läsa men inte mer, skriver jag totalt uruselt eller har jag ett bra språk.
Vad behöver jag utveckla? Något jag ska ändra på?
Så, berätta!
Vad behöver jag utveckla? Något jag ska ändra på?
Så, berätta!
The drugs keep on working
2011-10-17 19:14:07Bensodiazepiner. Den eftertraktade medicinen, den farliga drogen.
Medicinen som får vanliga svenssons att höja ögonbrynen och rynka på näsan.
(och tyvärr många missbrukare att dreggla)
Jag har länge bett mina läkare om just benso, för den värsta ångesten men har alltid fått avslag.
Jag är medveten om bensodiazepiners baksida, med beroende, utsättning etc.
Jag skulle helst önska att jag inte hade ett behov av dessa piller.
Jag har flera gånger under inläggningar och läkarsamtal bett om någon vid behovsmedicin.
De sätter in Atarax.
Jag suckar.
Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har förklarat att för mej är Atarax bra mot myrkrypningar. Punkt. Det är en antihistamin, min ångest är inte en allergi.
Jag tror att läkare lätt tror att man är missbrukare eller kommer att bli om man börjar med benso. Sen att borderliners tycks ha en missbrukstämpel fast man knappt tar en ipren ibland.
Det är en fördom jag verkligen hoppas försvinner snart, jag anser inte att borderline och missbruk går hand i hand.
Sen träffade jag the one, T Fo, som direkt undrade varför jag inte hade några bensopreparat för det borde jag ju ha.
Borde som i att jag behöver en medicin som stöttar mig genom de värsta ångestattackerna eller allra helst ser till att det inte går så långt.
Jag är inte precis stolt över att knapra benso, nästan varje dag men jag vet att konsekvenser av otyglad ångest kan bli mycket värre.
Jag vill inte vara tjejen som stoppar i sig narkotikaklassade preparat som om det vore godis.
Det gör jag iofs inte heller, jag är restriktiv med medicinen, men man kan lätt få en stämpel.
För att summera så tycker jag det är bra att bensodiazepiner finns, men att läkare ändå är restriktiva med recept och kollar upp så personen i fråga inte har en missbrukshistoria och att de gör en koll nu och då så att inte det inte utvecklas till ett missbruk.
Medicinen som får vanliga svenssons att höja ögonbrynen och rynka på näsan.
(och tyvärr många missbrukare att dreggla)
Jag har länge bett mina läkare om just benso, för den värsta ångesten men har alltid fått avslag.
Jag är medveten om bensodiazepiners baksida, med beroende, utsättning etc.
Jag skulle helst önska att jag inte hade ett behov av dessa piller.
Jag har flera gånger under inläggningar och läkarsamtal bett om någon vid behovsmedicin.
De sätter in Atarax.
Jag suckar.
Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har förklarat att för mej är Atarax bra mot myrkrypningar. Punkt. Det är en antihistamin, min ångest är inte en allergi.
Jag tror att läkare lätt tror att man är missbrukare eller kommer att bli om man börjar med benso. Sen att borderliners tycks ha en missbrukstämpel fast man knappt tar en ipren ibland.
Det är en fördom jag verkligen hoppas försvinner snart, jag anser inte att borderline och missbruk går hand i hand.
Sen träffade jag the one, T Fo, som direkt undrade varför jag inte hade några bensopreparat för det borde jag ju ha.
Borde som i att jag behöver en medicin som stöttar mig genom de värsta ångestattackerna eller allra helst ser till att det inte går så långt.
Jag är inte precis stolt över att knapra benso, nästan varje dag men jag vet att konsekvenser av otyglad ångest kan bli mycket värre.
Jag vill inte vara tjejen som stoppar i sig narkotikaklassade preparat som om det vore godis.
Det gör jag iofs inte heller, jag är restriktiv med medicinen, men man kan lätt få en stämpel.
För att summera så tycker jag det är bra att bensodiazepiner finns, men att läkare ändå är restriktiva med recept och kollar upp så personen i fråga inte har en missbrukshistoria och att de gör en koll nu och då så att inte det inte utvecklas till ett missbruk.
11 månader
2011-10-16 19:27:43Egentligen borde jag inte ens blogga om detta idag, jag kommer inte kunna hitta rätt ord.
Idag har jag och min älskade Saari varit tillsammans i elva månader.
Det har varit alldeles för mycket motgångar det senaste året för mig, men hon har varit min klippa, min trygga hamn och jag har mycket att tacka henne för. Hon har lyft mig när jag har halkat, stöttat mig när jag vinglat och stått ut med mycket skit från min sida.
Det finns nog inga ord för hur mycket jag älskar denna människa, hur komplett hon gör mig.
Jag gillar faktiskt inte Kent, inte alls men jag måste ändå tillägna en av deras låtar till henne, för texten är vacker (om så lite borderline needy).
Saari, mina klippa, min kärlek, mitt allt. Vad vore jag undan dina andetag?
Elva månader and counting
Idag har jag och min älskade Saari varit tillsammans i elva månader.
Det har varit alldeles för mycket motgångar det senaste året för mig, men hon har varit min klippa, min trygga hamn och jag har mycket att tacka henne för. Hon har lyft mig när jag har halkat, stöttat mig när jag vinglat och stått ut med mycket skit från min sida.
Det finns nog inga ord för hur mycket jag älskar denna människa, hur komplett hon gör mig.
Jag gillar faktiskt inte Kent, inte alls men jag måste ändå tillägna en av deras låtar till henne, för texten är vacker (om så lite borderline needy).
Saari, mina klippa, min kärlek, mitt allt. Vad vore jag undan dina andetag?
Elva månader and counting
Godnatt sommmarskorna
2011-10-16 17:33:16Plockade bort en del sommarskor idag, de blev nattade och lagda i förrådet.
Jag tänker icke köpa nya höst/vinterskor utan använda förra årets. Det ni!
Plockade fram mina två favoriter.
Båda dessa är fodrade, svinsköna att gå i och enligt min mening riktigt snygga.
Lite drygt bara att sommaren faktiskt är slut. Även om jag kan gå i basketskor ett litet tag till så är det ju knappast ballerinaväder ute.
Jag håller på att ladda för vintern. Med aggressioner och bitterhet. Jag hatar vintern. Okej, jag har snygga vinterskor. Men.
Aja, detta inlägg var väl kanske inte så kul men det var Andie som tyckte jag skulle blogga om det och hennes önskan är min lag
Jag tänker icke köpa nya höst/vinterskor utan använda förra årets. Det ni!
Plockade fram mina två favoriter.
Båda dessa är fodrade, svinsköna att gå i och enligt min mening riktigt snygga.
Lite drygt bara att sommaren faktiskt är slut. Även om jag kan gå i basketskor ett litet tag till så är det ju knappast ballerinaväder ute.
Jag håller på att ladda för vintern. Med aggressioner och bitterhet. Jag hatar vintern. Okej, jag har snygga vinterskor. Men.
Aja, detta inlägg var väl kanske inte så kul men det var Andie som tyckte jag skulle blogga om det och hennes önskan är min lag
Rosor
2011-10-16 16:58:03
Vill dela ut en bukett rosor till Psykiatrin avd 2 för att de stod ut med mig, stöttade och hjälpte mig under de två månader jag var där.De kastade inte ut mej eller ignorerade mig.
Speciellt tack till Sara och Helena, som fick mej att vakna upp inför vissa saker.
Avd 2, ni är jättebra men jag hoppas vi inte ses på länge!
Spot stress control
2011-10-16 12:26:42
Neutrogena har alltid varit mitt favoritmärke för ansiktstvätt. Upptäckte detta redan i slutet av 90-talet så jag testade dem i USA. Det var lycka för mej när det för ett par år sen även dök upp i Sverige.
Har nyss testat det senaste från Neutrogena, nämnligen Spot stress control och hallelujah. Mitt ansikte tjöt av lycka.
Egentligen behövde jag bara en mjukgörande, pga den extremt torra luften på avdelningen så jag testade spot stress mosturizers och märkte väldigt snabbt resultat.
Då köpte jag även ansiktstvätten och ansiktvattnet, men just vattnet använder jag bara ibland då det tenderar att torka ut min hy.
Men jag är ändå väldigt nöjd med dessa produkter, har till och med hört från folk att min hy ser mycket bättre ut.
Mitt ansikte efter några veckor med denna produkt
Dålig humor, sylvass ironi och glasklara sarkasmer
2011-10-15 19:15:50Dålig humor, sylvass ironi och glasklara sarkasmer. Oh yes, jag är tillbaka på banan.
Det roliga med min humor är jag skrattar mest åt den själv, jag är nästan som Olivia som har internskämt med mig själv.
Och sarkasmer, vad vore mitt liv utan de. Min försvarsmekanism tillsammans med ironi.
Ironiserar, intellektualiserar.
Allt detta försvann under mina två månader bakom lås och bom.
Depressionen hade tagit över.
Nu är jag mig själv igen, jag har hittat tillbaka till det som är jag.
Det roliga med min humor är jag skrattar mest åt den själv, jag är nästan som Olivia som har internskämt med mig själv.
Och sarkasmer, vad vore mitt liv utan de. Min försvarsmekanism tillsammans med ironi.
Ironiserar, intellektualiserar.
Allt detta försvann under mina två månader bakom lås och bom.
Depressionen hade tagit över.
Nu är jag mig själv igen, jag har hittat tillbaka till det som är jag.
old pic
Taggad!
2011-10-15 17:18:35Så sjukt peppad nu, så nära nu!!!
Dermal anchor
2011-10-15 12:56:38Jag fick nyss hem mina dermal smycken och glad i hågen så trodde jag att det var tvärenkelt att göra på sig själv, hade fått bra tips.
Två såna här godingar, ett under varsitt nyckelben var planen.
Ursäkta, vem sa nu att detta var lätt? Jag petade, grävde, slet och rev i huden men icke, plattan ville inte alls bo under min hud.
Fick även med en gåva från coalcreek, en dermal anchor med blå sten. Då fick jag ideen att sätta den på handleden.
Fick fort ge upp det där med att använda piercingnål/kanyl och fick ta till ett lutet rakblad (farliga grejer nu) och det gick lite bättre iaf, men nin piece of cake var det inte direkt.
Jag lyckades men nyckelbenen får vänta till en studio.
Blir la snyggare när det läkt mer men den sitter på plats iaf
fail :P
Två såna här godingar, ett under varsitt nyckelben var planen.Ursäkta, vem sa nu att detta var lätt? Jag petade, grävde, slet och rev i huden men icke, plattan ville inte alls bo under min hud.
Fick även med en gåva från coalcreek, en dermal anchor med blå sten. Då fick jag ideen att sätta den på handleden.
Fick fort ge upp det där med att använda piercingnål/kanyl och fick ta till ett lutet rakblad (farliga grejer nu) och det gick lite bättre iaf, men nin piece of cake var det inte direkt.
Jag lyckades men nyckelbenen får vänta till en studio.
Blir la snyggare när det läkt mer men den sitter på plats iaf
fail :P
ABC
2011-10-13 21:38:11Har man borderline kan man ha mycket nytta av DBT-behandling. Okej, check.
För bipolära visar sej KBT vara bra. Okej..
Nu hör jag om MBT (mentalitets baserad terapi, för borderliners med mentaliteringsproblematik)
Äh lägg av, vilken bokstavskombination ska man välja?
För bipolära visar sej KBT vara bra. Okej..
Nu hör jag om MBT (mentalitets baserad terapi, för borderliners med mentaliteringsproblematik)
Äh lägg av, vilken bokstavskombination ska man välja?
VAD-färdighet
2011-10-13 18:12:35Fick höra en liten rolig anekdot om mig själv idag. Man kan inte komma ihåg alla tokerier man gjort, så det får andra göra.
Mia har mycket skoj om mej och måste dela med mig av den jag fick höra idag.
Detta var under tiden vill höll på att traggla färdigheterna. (vad, hur...)
Jag skickar ett sms från krogen
-NU har jag fattat det här med VAD?
-Eh..va?
-Jo, jag fick en panikångestattack, men istället för att få spel så stannade jag upp och analyserade känslan. Jag hade inte panikångest, jag var för full och behövde kräkas. So I did!
Haha vad ska man säga...
Mia har mycket skoj om mej och måste dela med mig av den jag fick höra idag.
Detta var under tiden vill höll på att traggla färdigheterna. (vad, hur...)
Jag skickar ett sms från krogen
-NU har jag fattat det här med VAD?
-Eh..va?
-Jo, jag fick en panikångestattack, men istället för att få spel så stannade jag upp och analyserade känslan. Jag hade inte panikångest, jag var för full och behövde kräkas. So I did!
Haha vad ska man säga...
Mentalisering
2011-10-13 12:00:00Konsten att reflektera över känslor, tankar och intentioner har blivit ett nytt psykologisk begrepp, mentalisering.
Mentalisering handlar om att vara medveten om medvetandets innehåll och att ta hänsyn till och reflektera över sina egna och andras känslor, tankar och intentioner – en inre värld som ju oftast är dold – när man relaterar till sig själv och andra. När man mentaliserar reagerar man inte direkt på en situation, utan man stannar upp och undersöker vad det är som faktiskt händer. Man försöker göra egna och andras handlingar begripliga. Närliggande begrepp är reflektionsförmåga, självinsikt, symbolisering, empati, mindfulness med flera. Man kan säga att mentalisering inkluderar allt detta.
Grattis, ännu en av mina knasigheter har fått ett namn. Jag har svårt för mentalisering. Tack, jag vet, kul att det finns namn för det, skriv det gärna i min redan dryga journal.
Nåja, har man funnit problemet är det lättare att justera.
Det är väl tänkt att jag ska få bukt på detta genom DBTn vi nu drar igång.
Jag måste lära mig att när jag gör en sak så gör jag just det, inte fokusera på vad som ska komma härnäst.
Jag VET att det funkar, jag VET att jag mår bättre av det, jag VET att jag har nytta av det, men pga ovanstående tappar jag lätt bort det.
Äh jag är för trött för att skriva nu. Obeskrivligt trött. Mer kaffe till mig, det är ju tydligt
(juste, dyskalkyli oxå. Ingen överraskning där heller)
Mentalisering handlar om att vara medveten om medvetandets innehåll och att ta hänsyn till och reflektera över sina egna och andras känslor, tankar och intentioner – en inre värld som ju oftast är dold – när man relaterar till sig själv och andra. När man mentaliserar reagerar man inte direkt på en situation, utan man stannar upp och undersöker vad det är som faktiskt händer. Man försöker göra egna och andras handlingar begripliga. Närliggande begrepp är reflektionsförmåga, självinsikt, symbolisering, empati, mindfulness med flera. Man kan säga att mentalisering inkluderar allt detta.
Grattis, ännu en av mina knasigheter har fått ett namn. Jag har svårt för mentalisering. Tack, jag vet, kul att det finns namn för det, skriv det gärna i min redan dryga journal.
Nåja, har man funnit problemet är det lättare att justera.
Det är väl tänkt att jag ska få bukt på detta genom DBTn vi nu drar igång.
Jag måste lära mig att när jag gör en sak så gör jag just det, inte fokusera på vad som ska komma härnäst.
Jag VET att det funkar, jag VET att jag mår bättre av det, jag VET att jag har nytta av det, men pga ovanstående tappar jag lätt bort det.
Äh jag är för trött för att skriva nu. Obeskrivligt trött. Mer kaffe till mig, det är ju tydligt
(juste, dyskalkyli oxå. Ingen överraskning där heller)
En lek med ord
2011-10-12 18:38:41Subtil mani
Dagar med paradoxer
En lek med ord
Men jag är rädd. För mina tankar.
Att mina tankar ska bli handlingar
Att det ska bli min vardag
Men jag har orken
jag måste bara vända den rätt
Dagar med paradoxer
En lek med ord
Men jag är rädd. För mina tankar.
Att mina tankar ska bli handlingar
Att det ska bli min vardag
Men jag har orken
jag måste bara vända den rätt
Guldkorn för oktober
2011-10-11 15:46:10
Guldkorn för oktober. Åka till stockholm, bo på flashigt hotell, se Within Temptation, träffa Nirre och Cecilia och en lagom-host- dos shopping
The light
2011-10-11 12:56:16
Tänk att jag tog mig till ljuset igen.
Jag överlevde och nu lever jag
Tack till alla vackra människor som stöttat mig igenom mörkret
Dagens mål
2011-10-10 21:10:07Som en första del i DBT-behandlingen jag nu ska påbörja har jag att varje dag göra upp "dagens mål".
Att ha ett mål för varje dag, det kan vara alltifrån att tvätta till att gå och handla mjölk.
Det handlar mer om att ha saker att göra men utan att planera för mycket på en dag.
Har även fått ett timme för timme-schema om jag skulle behöva, då kan jag inte överplanera.
Det är viktigt med balans för mig, att sysselsätta mig men inte ha alltför många bollar i luften. Det slutar nästan aldrig bra.
Jag är ju fortfarande ganska skör även om jag mår så mycket bättre än senaste två månaderna, så det är väldigt viktigt att jag tar det lugnt och känner mig för. Vad är lagom och vad är för mycket? Och vad är för lite? Det är inte bra att vara understimulerad heller.
Det känsn skönt att komma igång med DBT igen, jag har haft sån stor nytta av det men har tyvärr tappat mycket av färdigheterna. Helena fick mej på banan igen, nu får Vågen hjälpa mig med resten. Där kommer jag ha min kontaktperson sen tre år tillbaka, plus min gamla terapeut som känt mig i elva år.
Jag är motiverad. Hoppfull. Stärkt
Att ha ett mål för varje dag, det kan vara alltifrån att tvätta till att gå och handla mjölk.
Det handlar mer om att ha saker att göra men utan att planera för mycket på en dag.
Har även fått ett timme för timme-schema om jag skulle behöva, då kan jag inte överplanera.
Det är viktigt med balans för mig, att sysselsätta mig men inte ha alltför många bollar i luften. Det slutar nästan aldrig bra.
Jag är ju fortfarande ganska skör även om jag mår så mycket bättre än senaste två månaderna, så det är väldigt viktigt att jag tar det lugnt och känner mig för. Vad är lagom och vad är för mycket? Och vad är för lite? Det är inte bra att vara understimulerad heller.
Det känsn skönt att komma igång med DBT igen, jag har haft sån stor nytta av det men har tyvärr tappat mycket av färdigheterna. Helena fick mej på banan igen, nu får Vågen hjälpa mig med resten. Där kommer jag ha min kontaktperson sen tre år tillbaka, plus min gamla terapeut som känt mig i elva år.
Jag är motiverad. Hoppfull. Stärkt
2008
2011-10-10 18:05:57Ssk Helena gav mig en väldigt talande beskrivning om hur jag såg ut när jag kom in på psyket 2008. Det var lite av en chock för mig att höra.
"Ja, du hade en bröstkorg, sen kom ingenting. Efter det två utstickande höftben, vilket följdes av två pinnar, med ett mellanrum där det borde funnits muskler"
Direkt översatt: Du såg ganska jävlig ut.
Jag satt där helt häpen. Smal kanske jag var men det där?
Idag träffade jag min gamla terapeut och det där kom på tal.
-Kommer du ihåg att jag frågade dig om dig om ditt personnummmer?
-Uhm, nej?
-Det var då jag fattade beslutet att du skulle läggas in, du kunde inte alla siffror.
Detta är saker jag inte minns men ett bevis på hur mycket min hjärna hade lagt av. Jag kunde inte ens mitt eget personnummer!!
Känns lite skrämmande att höra dessa saker. jag tror helt enkelt inte jag förstod hur sjuk jag var. Jag vet att folk har berättat för mig att det var som att prata med en vägg. En vägg med ihåliga ögon.
En påminnelse om att jag aldrig vill dit igen!
"Ja, du hade en bröstkorg, sen kom ingenting. Efter det två utstickande höftben, vilket följdes av två pinnar, med ett mellanrum där det borde funnits muskler"
Direkt översatt: Du såg ganska jävlig ut.
Jag satt där helt häpen. Smal kanske jag var men det där?
Idag träffade jag min gamla terapeut och det där kom på tal.
-Kommer du ihåg att jag frågade dig om dig om ditt personnummmer?
-Uhm, nej?
-Det var då jag fattade beslutet att du skulle läggas in, du kunde inte alla siffror.
Detta är saker jag inte minns men ett bevis på hur mycket min hjärna hade lagt av. Jag kunde inte ens mitt eget personnummer!!
Känns lite skrämmande att höra dessa saker. jag tror helt enkelt inte jag förstod hur sjuk jag var. Jag vet att folk har berättat för mig att det var som att prata med en vägg. En vägg med ihåliga ögon.
En påminnelse om att jag aldrig vill dit igen!
ny design
2011-10-09 16:01:18Ja som ni ser så är desingnen upppdaterad igen. Så kan det gå en trist söndag när det regnar ute. Eller så skyller jag bara på det för jag tycker det är så kul.
Men det är en regnig söndag, väldigt grått och trist. Tog en skogspromenad med Puff nyss, men det var väldigt blött.
En såndär dag man faktiskt får sitta och slöa. En vilodag utan krav.
Nämnde jag att jag ska tvätta sen?
Men det är en regnig söndag, väldigt grått och trist. Tog en skogspromenad med Puff nyss, men det var väldigt blött.
En såndär dag man faktiskt får sitta och slöa. En vilodag utan krav.
Nämnde jag att jag ska tvätta sen?
Home is where the heart is
2011-10-09 14:04:25Hemma. Jag smakar på ordet utan att sedan spotta ut det.
Hemma har känts främmande så länge.
Jag var på sjukhuset så länge och jag hade inte riktigt gjort mig hemmastadd här.
Här som i hemma.
Jag går här och plockar och fixar. Tvättar mina kläder som stått i två månader. Packar upp lite böcker och filmer som legat i lådor.
Insuper doften av hemma. Kanel, vanilj, kokos.
Observerar mönster på väggen som bildas av stearinljusens sken.
Jag är hemma, på riktigt.
Hemma har känts främmande så länge.
Jag var på sjukhuset så länge och jag hade inte riktigt gjort mig hemmastadd här.
Här som i hemma.
Jag går här och plockar och fixar. Tvättar mina kläder som stått i två månader. Packar upp lite böcker och filmer som legat i lådor.
Insuper doften av hemma. Kanel, vanilj, kokos.
Observerar mönster på väggen som bildas av stearinljusens sken.
Jag är hemma, på riktigt.
Min vackra Stella-prinsessa
2011-10-08 20:11:32
Somliga av er vet säkert redan att jag har mina kissekatter utlånade, då jag flyttat in hos Saari och det var lite mycket djur på liten plats.
Idag pratade vi om hur vi skulle lösa detta. Vi båda har ett tag funderat på om vi skulle "offra" varsin katt, det skulle då blir tre katter här, vilket skulle vara hanterbart.
Stella är verkligen en jättemysig katt, min prinsessa men Wilma är ändå min ögonsten. Känns väl inte så bra att favorisera ett djur, men så är det helt enkelt.
Både Stella och Wilma befinner sej nu hos Marie, som känner dem båda, Stella sedan hon var en 12-veckors liten fis, så mitt första val var att fråga henne om hon permanent ville överta henne.
Lyckligtvis godtog hon detta förslag, med glädje.
Givetvis kommer jag sakna min lilla tjej, men denna lösning är bäst för oss alla.
Saaris uppoffring kommer ni säkert kunna läsa om i hennes blogg senare
Diskade armar
2011-10-08 19:09:02Det är svårt för mig att skriva om självskadebeteendet ännu, det är så färskt.
Jag har på ett sätt lyckats förlåta mig själv för mina handlingar, även om jag inte direkt känner mig vidare stolt över dem så kan jag förstå.
Det som gjorde att jag kunde hålla mig fri i nästan ett år var nog att jag hela tiden tänkte på det, att jag varje dag gjorde ett aktiv val att styra upp återfallet,
Med tiden blev jag för självsäker, kände att ett återfall inte var det minsta aktuellt, jag skulle klara det så bra ändå, det var inget att tänka på.
Då kommer återfallet oundviklingen. Jag släppte garden och lät det hända. En gång, två gånger, fem gånger.
Ibland handlade skadorna om att lindra ångesten, ibland för att byta fokus från kaoset som pågick i mitt huvud.
Sista gången var mer "bara för att". Jag hade ju redan börjat, fallit tillbaka. Varför hålla emot då?
Vad sporrar mig nu då, till att vara skadefri?
Jag var och hälsade på mina älskade brorsbarn och när Moa badade passade hon på att tvätta mina ben med diskborste och badskum. Det kändes så fint.
Berättade detta för Sara, från mitt vårdlag.
"Tänk på att du vill vara en förebild för dessa barn som du älskar så mycket. Tänk på att Moa ska kunna diska dina armar också. Hur ska hon kunna göra det om de är trasiga? Hur ska du förklara för henne varför dina armar blöder?"
Orden gick rakt in i hjärtat.Klart jag måste vara en förebild. Jag vill ju inte att Moa ska växa upp med en faster vars armar alltid är trasiga.
Mitt hjärta svämmar alltid över av kärlek när jag tänker på dessa vackra, oförstörda barn. Givetvis vill jag vara en bra förebild.
Min sista kväll på avdelningen hände det en väldigt stor grej som genast drog igång självskadetankarna. Jag fick en frukstansvärd panikattack och såg ingen utväg.
Sara höll fast mej (mer en omfamning än tvång) och påminde om diskade armar.
Jag håller fast vid den tanken nu. Diskade armar. Hela armar. En förebild.
Det är svårt, otroligt svårt, men det ska gå.
Givetvis räknar jag med återfall, men jag kommer aldrig igen att ta det för givet att det är över.
Moa, bring out the diskborste :)
Jag har på ett sätt lyckats förlåta mig själv för mina handlingar, även om jag inte direkt känner mig vidare stolt över dem så kan jag förstå.
Det som gjorde att jag kunde hålla mig fri i nästan ett år var nog att jag hela tiden tänkte på det, att jag varje dag gjorde ett aktiv val att styra upp återfallet,
Med tiden blev jag för självsäker, kände att ett återfall inte var det minsta aktuellt, jag skulle klara det så bra ändå, det var inget att tänka på.
Då kommer återfallet oundviklingen. Jag släppte garden och lät det hända. En gång, två gånger, fem gånger.
Ibland handlade skadorna om att lindra ångesten, ibland för att byta fokus från kaoset som pågick i mitt huvud.
Sista gången var mer "bara för att". Jag hade ju redan börjat, fallit tillbaka. Varför hålla emot då?
Vad sporrar mig nu då, till att vara skadefri?
Jag var och hälsade på mina älskade brorsbarn och när Moa badade passade hon på att tvätta mina ben med diskborste och badskum. Det kändes så fint.
Berättade detta för Sara, från mitt vårdlag.
"Tänk på att du vill vara en förebild för dessa barn som du älskar så mycket. Tänk på att Moa ska kunna diska dina armar också. Hur ska hon kunna göra det om de är trasiga? Hur ska du förklara för henne varför dina armar blöder?"
Orden gick rakt in i hjärtat.Klart jag måste vara en förebild. Jag vill ju inte att Moa ska växa upp med en faster vars armar alltid är trasiga.
Mitt hjärta svämmar alltid över av kärlek när jag tänker på dessa vackra, oförstörda barn. Givetvis vill jag vara en bra förebild.
Min sista kväll på avdelningen hände det en väldigt stor grej som genast drog igång självskadetankarna. Jag fick en frukstansvärd panikattack och såg ingen utväg.
Sara höll fast mej (mer en omfamning än tvång) och påminde om diskade armar.
Jag håller fast vid den tanken nu. Diskade armar. Hela armar. En förebild.
Det är svårt, otroligt svårt, men det ska gå.
Givetvis räknar jag med återfall, men jag kommer aldrig igen att ta det för givet att det är över.
Moa, bring out the diskborste :)
Malin
2011-10-08 15:16:48
Aldrig att jag glömmer dig. Din röst, ditt skratt, dina galna uppptåg. Din enorma personlighet.
Jag saknar våra telefonsamtal som kunde vara i timmar. Rensade ur telefonnummer ur mobilen idag, men ditt fick vara kvar. Jag kommer aldrig använda det, men jag kan inte heller ta bort det. Det kommer finnas kvar.
Jag har nog inte ännnu förstått att du inte kommer tillbaka. Så kan det väl inte vara? Hur kan du vara borta?
I've been so lost since you've gone
Why not me before you?
Why has fate deceived me?
Blossom Falls- Ur andra ögon
2011-10-08 14:45:22
Nu har jag läste klart den andra boken i Blossom Falls serien, denna med titeln Ur andra ögon.
Denna bok är skriven ur Jonathans perspektiv istället för Chloé, det var klurigt i början att se "jag" som en annan person, men jag vande mej rätt fort i alla fall.
Man fick svar på de hemligheter om Jonathan som det hintats om i den första boken, men det jag kan tycka var lite synd är att det tog lite tid, inte föränn ca 80 sidor kom det igång. Kanske jag som är otålig kanske. Samtidigt höll Andrea spänningen igång under tiden, det var inte så att man tröttnade på att läsa.
Språkmässigt höll boken samma standard som den första, denna gång slapp jag dessutom tryckfel.
Jag kommer för alltid bära med mej sidan 42 i boken. Läs den så förstår ni mig, så otroligt vackert.
Tror minsann att det kom en liten tår i mitt öga. Andrea är fenomenal på att beskriva starka känslor.
Eftersom Andrea sitter å påtar på med bok nummer 3 nu så kommer det ju dröja lite innan jag får läsa fortsättningen, klart tålamodsprövande.
Att ta hjälpen
2011-10-07 15:59:09Hållit igång mest hela dagen, städat badrum, sorterat bokhyllor och handlat.
Energin tog slut, Saari åkte ensam med sin mamma för att handla kattmat och liknande.
Jag stannade av och då kom tankarna. Självskadetankarna.
Ensam hemma, ingen som ser eller kan hindra.
Ringa avdelningen?
Jag ringde, något jag inte skulle gjort för några månader sen. Men jag ringde och tog hjälp. Jag pratade om mina tankar, delade med mej till någon som kunde hjälpa.
Det är starkt gjort av mej, jag brukar inte kunna göra så.
PS:Hej Ann :)
Energin tog slut, Saari åkte ensam med sin mamma för att handla kattmat och liknande.
Jag stannade av och då kom tankarna. Självskadetankarna.
Ensam hemma, ingen som ser eller kan hindra.
Ringa avdelningen?
Jag ringde, något jag inte skulle gjort för några månader sen. Men jag ringde och tog hjälp. Jag pratade om mina tankar, delade med mej till någon som kunde hjälpa.
Det är starkt gjort av mej, jag brukar inte kunna göra så.
PS:Hej Ann :)
Living
2011-10-07 11:43:20
Har landat hemma
2011-10-06 13:27:53Jag är hemma. Tog mitt pick och pack och åkte hem igår. Har permission till måndag, har då allt gått bra blir det utskrivning.
Jag känner mej motiverad att få livet att funka hemma.
Jag stod bara och stampade på avdelningen, gick snarare bakåt än framåt.
Återfallen med självskador utvecklades mer till ett beteende igen, det är alltför lätt att påverkas av en stökig avdelning. Jag säger såklart inte att det inte är mitt ansvar, det är mina handlingar men det är svårare bland allt kaos.
Planen nu är att få börja behandling på Vågen, fräsha upp DBT-kunskaperna.
Arbetspraktiken ska väl komma igång igen också men nu måste jag ta små steg och fokusera på behandling, att bli frisk igen.
Jag känner mej som mej själv igen
Jag känner mej motiverad att få livet att funka hemma.
Jag stod bara och stampade på avdelningen, gick snarare bakåt än framåt.
Återfallen med självskador utvecklades mer till ett beteende igen, det är alltför lätt att påverkas av en stökig avdelning. Jag säger såklart inte att det inte är mitt ansvar, det är mina handlingar men det är svårare bland allt kaos.
Planen nu är att få börja behandling på Vågen, fräsha upp DBT-kunskaperna.
Arbetspraktiken ska väl komma igång igen också men nu måste jag ta små steg och fokusera på behandling, att bli frisk igen.
Jag känner mej som mej själv igen
Träffade en bloggläsare idag. Alltid rolig...
2011-10-03 12:03:39Träffade en bloggläsare idag. Alltid roligt :-)
camp
2011-10-01 10:15:29Jag har fyra tjejer här som jag kommer bra överens med. Ibland kan man nästan låtsas att vi är på läger.
Sen börjar skriken. Och larmet. Då går lägerkänslan över.
Sen börjar skriken. Och larmet. Då går lägerkänslan över.
