Konsten att reflektera över känslor, tankar och intentioner har blivit ett nytt psykologisk ­begrepp, mentalisering.
Mentalisering handlar om att vara medveten om medvetandets innehåll och att ta hänsyn till och reflektera över sina egna och ­andras känslor, tankar och intentioner – en inre värld som ju ­oftast är dold – när man relaterar till sig själv och andra. När man mentaliserar reagerar man inte direkt på en situation, utan man stannar upp och undersöker vad det är som faktiskt händer. Man försöker göra egna och andras handlingar begripliga. Närliggande begrepp är reflektionsförmåga, självinsikt, symbolisering, empati, mindfulness med flera. Man kan säga att mentalisering inkluderar allt detta.

Grattis, ännu en av mina knasigheter har fått ett namn. Jag har svårt för mentalisering. Tack, jag vet, kul att det finns namn för det, skriv det gärna i min redan dryga journal.
Nåja, har man funnit problemet är det lättare att justera.
Det är väl tänkt att jag ska få bukt på detta genom DBTn vi nu drar igång.
Jag måste lära mig att när jag gör en sak så gör jag just det, inte fokusera på vad som ska komma härnäst.
Jag VET att det funkar, jag VET att jag mår bättre av det, jag VET att jag har nytta av det, men pga ovanstående tappar jag lätt bort det.
Äh jag är för trött för att skriva nu. Obeskrivligt trött. Mer kaffe till mig, det är ju tydligt



(juste, dyskalkyli oxå. Ingen överraskning där heller)