Trots att jag har varit hemma i två veckor så har jag inte helt vant mig vid rutinerna. Det finns varken lunch eller middag färdig på ett visst klockslag här.
Ingen kommer med min medicin på morgonen.
Jag måste lära mig att ta hand om sådant själv nu.
Jag vill väl inte påstå att jag är helt hospitaliserad men ibland är det nästan så.
Jag kan lätt känna mej otrygg utanför avdelningen, jag kan sakna det faktum att det alltid fanns en personal i närheten.
Gällande självskador så spelade ju det ingen roll vart jag var, det var ju faktiskt mest på avdelningen jag skadade mej.
Men misstolka mej rätt nu, jag har ingen önskan att bli inlagd igen, det är inte så, men det är en omställlning att komma hem efter två månader på vårdavdelning.
Det kommer säkert. Dag för dag.
Jag lever timme för timme.
Jag lever