Finally, efter alltför många veckor (månader) på psyk är jag hemma. Mycket tack vara mitt anafranildropp.
I 10 dagar knatade jag runt med en droppställning 4 timmar per dag (dag 1 och 2 var sju timmar) och jisses vad värt det var. Vid dag 4 kände jag mig lugnare, dag 5 lite gladare och nu mår jag bra. Ingen påtaglig ångest, uppe från depressionen och förmodligen viktigast av allt, jag har inte längre suicidtankar.

Mina händer ser ut som en sprutnarmomans händer men det är mällar man får ta, I guess. Jag är ganska svårstucken och fick ny nål rätt ofta.

 

Anyhow, nu är jag hemma, lugn och sansad och jobbar på med boken