Femte dagen hemma och än så länge bara en stort panikattack. Kommer sakta in i rutinerna. Jag vill så gärna få vardagen att funka, gråzon, den ljusgrå vardagen.

Ute är det höst och jag vet inte riktigt hur det gick till. Var det inte sommar nyss? Sju veckor av mitt liv bakom låst dörr (jo jag har varit ute å haft permissioner) men ändå, jag missade slutet av sommaren.

Jag blir bitter på min sjukdom och denna vända har mina borderline-symtom blivit så mycket värre. Svart-vitt tänkande, allt eller inget, rotlös, osäker, destruktiva tankar.

 

Time for change