Okej, den tanken har inte ens slagit oss. Visst hade vi är ifrån varandra när den ena är inlagd, men då har man ju iaf en trygghet att komma hem till. Precis som Minna sa så är det ju jag som stått för mycket tid på avdelningen och inte Saari och för mig känns det tryggt och bra att komma hem till ett kärleksfullt ställe med kvinnan jag älskar. Jag vill inte tänka mig att bo utan henne, jag ser inte att det skulle hjälpa på något sätt.

Vi har valt att bo tillsammans och dyker det upp problem så tar vi itu med det. Givetvis så tycker först och främst Saari att det är trist att vara hemma själv så pass mycket som hon fått vara och ta hand om allt det praktiska, men blir vi särbos blir det ju så jämt. Och jag har testat både att bo i egen lägenhet men samtidigt ändå här och det håller inte.

 

More to come