All is good

2013-03-15 06:53:59
Alltså, vilken känsla igår. Man kan köpa MIN bok! Det är galet! :D
 
Annars, har varit hemma tre veckor i sträck nu, längre än på länge och jag känner noll behov av avdelningen. Så less på den skiten nu. Jag mår bra men blir det sämre så har jag en krislista med saker jag testar innan någon inläggning. Kan givetvis inte säga  "aldrig mer", jag lär bli inlagd igen, men inte på väldigt länge hoppas jag.
Jag hoppas att jag ska kunna hantera en panikattack men det känns som jag har bättre chanser nu, lite mer verktyg att fixa det själv.
 
All is good
 
 
Mary

Särbos

2013-03-03 20:36:20
Okej, den tanken har inte ens slagit oss. Visst hade vi är ifrån varandra när den ena är inlagd, men då har man ju iaf en trygghet att komma hem till. Precis som Minna sa så är det ju jag som stått för mycket tid på avdelningen och inte Saari och för mig känns det tryggt och bra att komma hem till ett kärleksfullt ställe med kvinnan jag älskar. Jag vill inte tänka mig att bo utan henne, jag ser inte att det skulle hjälpa på något sätt.
Vi har valt att bo tillsammans och dyker det upp problem så tar vi itu med det. Givetvis så tycker först och främst Saari att det är trist att vara hemma själv så pass mycket som hon fått vara och ta hand om allt det praktiska, men blir vi särbos blir det ju så jämt. Och jag har testat både att bo i egen lägenhet men samtidigt ändå här och det håller inte.
 
More to come
 
Mary

Hemmaliv

2013-02-26 11:51:09
Det är underligt att gå från överfull avdelning till ensam hemma. En tystnad man inte är van vid. Inga larm, inget prat, ingen som skriker.  Det enda ljuden är katterna som spinner. 
Annorlunda att vara helt själv.
(Saari är inlagd men det där får hon skriva om själv om hon vill det)
Ibland undrar jag vem av oss som är hemma. Var är hemma? Jag påstås vara hemma nu, jag får väl hänga på den teorin (då jag rent logiskt vet att jag bor här och inte på sjukhuset).
 
Ska kicka igång bloggen mer oxå
 
 
Mary

Back home

2013-02-21 08:33:43
Where does one begin..
 
Efter ännu en månad inom slutenvård vill jag bara kräkas på avdelningen. 
Next up är vårdplanering och krislista. Saker jag gör INNAN jag kastar mig iväg till mobila teamet för att bli inlagd.
De senaste 18 månaderna har iaf minst 8 (10?) av dem spenderats bakom låsta dörrrar. Det börjar kännas väldigt jobbigt när allt börjar med "när du var inlagd" eller "när jag var inlagd".
Jag kan ju inte säga aldrig mer men nu ska jag verklligen kämpa för att hålla mig hemma. Avdelningen är bra när det är kritiskt men inte flera månader. Man fastnar lätt och sen blir det en ond cirkel. Jag måste bryta mig loss från mönstret jag haft så länge nu. Jag måste inse att jag faktiskt har styrkan och sätten att kunna vara hemma även när det är tugnt.
Nu vill jag vara hemma och pyssla med sånt jag brinner för, skrivande, läsandet och scrapbooking. Jag vill njuta av friheten och kämpa för att behålla den
Mary

Mörkgrå

2013-01-21 11:22:56
Vardagen är mörkgrå. Inte så svart att jag inte orkar med men tillräckligt mörkt för att göra det svårt. Depressionen lurar runt hörnet, ätstörningen vrålar i mitt öra och ångesten tar över min kropp.
 
Men jag lever. Jag klarar det. Än så länge. Jag måste klara det, det finns inget alternativ.
Min dator är mer eller mindre död, känns trist då jag hade tänkt försöka skriva i veckan. Får se om jag lyckas ladda upp den lite.
 
Färdigheter
Andas
Kontroll
Mary

The hell in me

2012-12-18 14:59:27
Bang! Det kom från ingenstans.Paniken, gråtern, kramperna. Allt var över mig.
I över en timme hyperventilarde, grät och skakade jag.
Många självdestruktiva tankar susade genom mitt huvud. Var var förnuftet? 
Men jag kunde inte skada mig. Jag hade visserligen ingen respekt för min egen kropp men jag hade respekt för Saari, hon ska inte behöva ha det hemma.
Jag kunde inte heller överdosera Xanor, för jag kan bli utan. Alltså, vården kan börja misstro mig och dra in medicinen. Oavsett orsak så klarade jag mig igenom det men stöd från olika håll.
 
Nu kommer jag ha träningsvärk i alla krampande muskler, men jag överlevde, jag lever.
 
Mary

Dagen so far

2012-12-14 13:09:09
Knatade iväg till Vågen idag, de skulle få två julkort. Stannade på kaffe, kramar och allmänt prat. S frågade om jag säljer mina kort och jag svarade att det inte brukar vara så. Dock fick jag 5 kort sålda, så 150 kr. Var lite oväntat men kan mina kreationer glädja andra så är det ju roligt.
Träffade även min way far back terapeut, hon kramade om mig och berömde mig för reportaget och hur duktig jag blivit. Känns roligt att faktiskt få cred för hur mycket man jobbat med sig själv. Sen var hon väl mallig över attt ha varit nämnd två gånger :)
Dagen har varit bra, trots att jag vaknade typ 5.25. Varit bra dårå, inte så mycket nu, jag har en del saker jag måste reda ut och ta hand om men små steg så ska jag nog lyckas. En liten förbättring är iallafall bättre än ingen.
 
Haft enorma självskadeimpulser idag men jag har tänkt på Saari, på mig själv och vet att det inte löser något, snarare tvärtom. Jag vill inte längre försöka "lösa" mina problem genom självdestruktivt beteende.
Lugnare nu iallafall
 
 
Jag i väntan på Erica, journalisten
Mary

Today, today

2012-11-30 18:59:00
 
Det är svårt. Jag vet inte vad jag ska göra mer än att hålla mig stilla och inte tänka alltför mycket
Mindfulness..Andas i fyrkanter, räkna andetagen. Flytta fokus.
Acceptera, gå vidare
Mary

Duracell

2012-11-27 16:57:00
Hej hå, nu går det undan. Tankarna bryts av en ny tanke som jag inte minns när nästa tanke dyker  upp. Jag stammar när jag pratar och hoppar över ord för det måste gå fort, fort, fort.
Det kryper i mina ben, rycker i mina armar.First stage of hypomania
Det är till å med nästan kul att diska. Jag har skrivit några sidor på några dagar, inte bara kladd utan sånt som jag gillar och kommer vara kvar (några ord hit eller tid kanman alrig säga).
 
Alltså, fort är bra och effektivit men FÖR bra och FÖR fort slutar bara på ett sätt. The big crash och jag hade icke planerat att fira nyår på Tvåan direkt.
 
Matat Puff med medciner och ögondroppar idag, matat Tala med p-piller. Dessa djur. Nä men jag är tacksam över dem, våra små troll.
Är jag hyper så älskar jag ju allt lite mer. 
 
Nä, nu lugnar vi ner oss va?
Mary

Bye bye sömnproblem

2012-11-11 08:44:00
Sedan jag bytte seroquel depot till vanliga seroquel (quetiapine) sover jag skukt bra.
Jag tar medicinen vid 21-tiden, en timme senare kan jag läsa några sidor för att sen vända mig om somna på nån minut bara. Utan Imovane!!
Detta är helt awesome för jag får dessutom en ostörd sömn och vanligtvis sover jag mellan 21-7 utan uppehåll vilket är sjukt bra. Brukar ju ta theralen för fåostörd sömn men det behövs sällan nu. 
Otroligt skönt att kunna sova utan att proppa sig full med sömnmedicin, seroquelen måste jag ju ändå ta, men blir det ett piller mindre så tjohej. Och ja, visst vore det bäst utan mediciner, men det går ju inte.
 
 
Mary

i'm allright

2012-10-30 10:07:59
Igår var ångesten och tårarnas dag. Panikattack. Men jag står upp fortfarande (nej jag vill INTE falla om och om igen, vilken bright människa som nu sa det)
Jag pratade bort ångesten. Låg på en spikmatta och försökte förklara hur tankegångarna gick. Det var lättare att hantera när jag fick lite perspektiv på det hela, att höra tankarna sägas och inte bara i huvudet.
Det blev varken självskador eller psykakuten, jag tog mig igenom det med mina dbt-färdigheter och med Saaris hjälp, min ängel.
 
Varit lite jobbigt att blogga senaste dagarna då det känns som jag hamnat på folks shitlist men men, jag förbiser det och bloggar ändå. Mina små haters läser ju frivilligt.
 
Mary

before it gets easier

2012-10-28 08:35:00
Mary

Lost in space

2012-10-26 08:54:21
Jag fick ett mail för ett tag sen med ett par brutala sanningar i ansiktet.
Bland annat hade en vän som hälsade på mig berättat att en tjej hade hängt sig. Jag hade tydligen reagerat med att oroa mig för nya blåmärken på benen.
Wtf?
Det jobbiga är att jag varken minns informationen eller reaktionen. Jag säger och gör mycket jag inte minns sen och jag undrar hur mycket jag egentligen dissocierar. 
För visst, jag har varit självupptagen länge nu, men det MINNS jag iaf. 
Nu kan jag ju inte skylla allt mitt dåliga beteende på dissociation men jag kan heller inte förklara när jag inte vet vad jag sagt eller gjort.
 
Time for change. Måste vårda relationer. Öpnna ögonen.
Mary

Anafranil

2012-10-19 12:21:21
Finally, efter alltför många veckor (månader) på psyk är jag hemma. Mycket tack vara mitt anafranildropp.
I 10 dagar knatade jag runt med en droppställning 4 timmar per dag (dag 1 och 2 var sju timmar) och jisses vad värt det var. Vid dag 4 kände jag mig lugnare, dag 5 lite gladare och nu mår jag bra. Ingen påtaglig ångest, uppe från depressionen och förmodligen viktigast av allt, jag har inte längre suicidtankar.
Mina händer ser ut som en sprutnarmomans händer men det är mällar man får ta, I guess. Jag är ganska svårstucken och fick ny nål rätt ofta.
 
Anyhow, nu är jag hemma, lugn och sansad och jobbar på med boken
Mary

anna

2012-10-10 09:32:15
Jag knatar runt med min vän Anna. Anna Franil heter hon, lång mager typ. hon är inte så pratglad, det är ju skönt men hon försöker fälla mig hela tiden.
HAHA jag bildgooglade just anafranildropp. Det var mycket Saari&Mary där. 
Anyhow, en liten ljusglimt börjar visa sig och jag tror jag kommer överleva denna gång oxå. Tror vändpunkten kom när jag bröt ihop inför läkaren och ylade att jag var ett hopplöst fall.
I don't wanna be that.
Dagen efter bad jag om anafranil and here I am. Dag 2 av 10
 
Sen har jag även börjat en utbildning om bipolär. 
Det finns hopp
Mary

Silverchair

2012-09-17 18:30:17
 
Mary

still going strong...

2012-09-14 12:21:00
Femte dagen hemma och än så länge bara en stort panikattack. Kommer sakta in i rutinerna. Jag vill så gärna få vardagen att funka, gråzon, den ljusgrå vardagen.
Ute är det höst och jag vet inte riktigt hur det gick till. Var det inte sommar nyss? Sju veckor av mitt liv bakom låst dörr (jo jag har varit ute å haft permissioner) men ändå, jag missade slutet av sommaren.
Jag blir bitter på min sjukdom och denna vända har mina borderline-symtom blivit så mycket värre. Svart-vitt tänkande, allt eller inget, rotlös, osäker, destruktiva tankar.
 
Time for change
 
Mary

si och så, hit och dit, här och nu

2012-09-12 13:22:55
Det är skönt att vara hemma igen. Få komma in i vardagsrutinerna igen. Det är lätt att man tappar dem när man är inlåst så länge. MEN...jag gjorde mig INTE hemmastadd på psykavdelning som någon (Minna?) gärna ville tro. Jag gillar inte avdelningen men det är ett faktum att jag måste vara där ibland, det betyder inte att jag trivs. Och att jag har en annan blogg tillsammans med E, med en bild på en skorpa typ...jag menar, kom igen. En sak om jag hade lagt upp bilder på sår, bandage, högar med piller och sen inte varit halvt ironisk genom hela skiten oxå. Jag kommer skriva små inlägg där då och då men nu kommer det vara mer fokus på denna, riktiga bloggen. Aja. Nu håller jag iaf på att söka jobb, för att bli en "riktigt" människa med ett riktigt jobb. Vill inte vara sjukskriven, vill inte leva på bidrag, allt det där. Kanske kommer det bli så ändå men jag är iaf motiverad att ändra på det. Ibland kommer ångesten sig smygandes, men den smyger just istället för att bara attackera. Jag kan lättare ninjakicka den och be den DRA ÅT HELVETE! Jag jobbar gärnet på Jane nu. Massa nytt har lagts till
Mary

f42

2012-08-20 22:43:57
Kommit på min rätta avd, och får dela rum med bästa E igen
Mary

nothing left to lose

2012-07-24 15:44:15
Okej, refusering nummmer fyra var lite väl hård, så jag skriver inte in det här och jag känner mej ganska krossad. Det börjar mer och mer luta åt självpubliucering, har registrerat mig på vulkan, just in case. 
Fast nu tycker jag att första boken är för kort så jag ska peta, putsa och sånt innan...ja innan vad det nu blir av det hela. Just nu är jag inte motiverad alls, men jag borde vända aggressionen till MOTIVATION! Damnit
 
författarskap är tugnt
Mary

RSS 2.0