Det som inte blev
Här kommer en kort text ur en historia jag la ner och istället började med uppföljaren jag nu skriver
Den vita burken står i badrumskåpet, det känns som den har ögon och stirrar på mig. Etiketten säger ”mot ångest”, små rosa piller som befaller mig att ta dem. Sväljer två stycken med lite vatten och väntar otåligt på resultat. Jag väntar på att värken i magen ska försvinna, trycket över bröstkorgen, mumlandet i öronen.
En mjuk suddig dimma sköljer över mig, aldrig har jag känt mig bättre.
Kommentarer
Trackback
