Man måste älska ironi ibland. Självklart kommer det inte bara ändras för att jag kommer hem, men dock tror jag att komma in i vardagsrutinerna igen kan hjälpa. Sova-jobba-äta-sova.

Vi pratade om medciner idag oxå, med Saaris mamma. Hon tycker vi äter mycket mediciner och förvisso, jag kan bara hålla med, men jag har accepterat att det måste se ut så nu, kanske altid. Dock kan man bli aningens bitter när man står där med handen full av vita, rosa, gröna piller. En kvällscoctail på nio piller. (plus vid behov)

I don't even...

Orkar inte diskutera vad jag har för mediciner, jag vet inte om jag har för lite, för mycket eller pecis lagom.

Punkt.

Jo, iom att jag typ till veckan ska skicka runt mitt manus till förlag så har jag raderat hela "mina ord"-bloggen. Dumt att ha det out in public om jag skulle få bokontrakt (tro mig, jag vågar inte ens tänka tanken). Haha ska bli intressant att se min reaktion när ett svar kommer, innan jag har öppnat det och vet The verdict.

Ja jag ångestbabblar nu. Tror jag lägger ner