The hell in me

2012-12-18 14:59:27
Bang! Det kom från ingenstans.Paniken, gråtern, kramperna. Allt var över mig.
I över en timme hyperventilarde, grät och skakade jag.
Många självdestruktiva tankar susade genom mitt huvud. Var var förnuftet? 
Men jag kunde inte skada mig. Jag hade visserligen ingen respekt för min egen kropp men jag hade respekt för Saari, hon ska inte behöva ha det hemma.
Jag kunde inte heller överdosera Xanor, för jag kan bli utan. Alltså, vården kan börja misstro mig och dra in medicinen. Oavsett orsak så klarade jag mig igenom det men stöd från olika håll.
 
Nu kommer jag ha träningsvärk i alla krampande muskler, men jag överlevde, jag lever.
 
Mary

The Pretty Reckless: Kill me

2012-12-17 04:20:20
 
Nytt från The Pretty reckless. Singeln kill me är först ut från det nya albumet
 
 
Mary

Fest på våran balkong (eller trapphus)

2012-12-16 06:43:00
Halv ett i natt vaknade jag av att grannarna hade flyttat ut sin fest till trapphuset. Folk ryckte i dörren och det hoppades och skrålades. Nyvaken och förbannad gick jag å öppnade dörren för att mentalt spöa skiten ur dem. (eller bara be dom dra åt helvete)
Fulla människor kan tydligen inte hajja att det finns de som INTE är fulla en lördag, som faktiskt SOVER halv ett på natten. börjar bli ganska less på detta eviga festande i vårt trapphus. 
 
Sovit runt 5h i natt. Vi får se hur dagen blir. 
Grannarna, I hate you
 
Update: Givetvis, en spya på köpet....
Mary

Utdrag

2012-12-15 13:59:00
Mary

Glögg och scrapbooking

2012-12-15 12:15:57
Ikväll kommer Maria och Patrice för pyssel och glöggprovning. Vi har äpple, aperlsin, choklad, chillichoklad och hjortron. Nom.
Jag ska pyssla på i min scrabook enbart ägnad till jane-relaterade grejer
 
Hade en disskussion igår vilket ledde till massa skrivideer. Åh jag gillar när det bara rullar på.
Sovmorgon till strax efter tio idag. Tack tillfällig medicinering, jag behövde sömn om så lite kemisk. Jag är utvilad iallafall vilket var det relevanta.
 
Puss på er XD
Mary

Dagen so far

2012-12-14 13:09:09
Knatade iväg till Vågen idag, de skulle få två julkort. Stannade på kaffe, kramar och allmänt prat. S frågade om jag säljer mina kort och jag svarade att det inte brukar vara så. Dock fick jag 5 kort sålda, så 150 kr. Var lite oväntat men kan mina kreationer glädja andra så är det ju roligt.
Träffade även min way far back terapeut, hon kramade om mig och berömde mig för reportaget och hur duktig jag blivit. Känns roligt att faktiskt få cred för hur mycket man jobbat med sig själv. Sen var hon väl mallig över attt ha varit nämnd två gånger :)
Dagen har varit bra, trots att jag vaknade typ 5.25. Varit bra dårå, inte så mycket nu, jag har en del saker jag måste reda ut och ta hand om men små steg så ska jag nog lyckas. En liten förbättring är iallafall bättre än ingen.
 
Haft enorma självskadeimpulser idag men jag har tänkt på Saari, på mig själv och vet att det inte löser något, snarare tvärtom. Jag vill inte längre försöka "lösa" mina problem genom självdestruktivt beteende.
Lugnare nu iallafall
 
 
Jag i väntan på Erica, journalisten
Mary

Några julkort

2012-12-14 06:33:53
Mary

Kortslutning.

2012-12-13 06:55:41
Somnade  i vanlig ordning kring 22.30 igår. Vaknade vid två, helt klarvaken och pigg. Sen låg jag in nån sorts dvala fram till halv sex då jag vaknade till ordenligt och gick upp.
Var är min sömn? Fast jag är ju sjukt speedad så det var väl väntat. Måste varva ner men går inget vidare.
Det liksom kryper i hela kroppen, tankarna rusar och hjärnan säger ppppfzzz. Kortslutning. 
 
Idag. Städa och göra julkort
Mary

Framtiden

2012-12-12 10:44:46
Möte med försäkringskassan och sånt idag. Vi ska prata om min framtid mer eller mindre. Hur jag ska fortsätta nu.
Som jag känner nu så vill jag gå tillbaka till sjukskrivning, kanske ett år och under den tiden arbetsträna och så kanske jag är redo för ett arbete efter det. Även fotsätta arbeta med mig själv, utvecklas mer. 
Nåja, den som lever får se.
 
Efter det ska jag och finaste Patrice knata runt på stan, jag ska köpa julklappar. För en gång skull är jag ute i tid. Brukar stå och svettas i kassan på Rusta 23 december. 
 
Omotiverad bild på dagens Mary
Mary

Ynklig

2012-12-11 16:38:50
Jag är lite ynklig idag. Var uppe vid halv sex i vanlig ordning imorse, frös som en tok. Vid åtta fick jag lägga mig igen, med onepiece under täcket, tryckte mig mot Saari för kroppsvärme.
Vaknade igen vid elva och sen dess har jag känt mig väldigt risig och frusen. 
Lite annat skit som ligger och trycker oxå, men stört mer än det borde men jag försöker att inte tänka på det, jag kommer bli galen. Deal with it.
 
Vi hade iaf en supertrevlig pysselkväll igår :) Gjorde julkort
 
Nu ska jag kurera mig
 
Mary

Natt

2012-12-10 03:10:00
Vaknade kl två och var pigg. Känns väldigt ovärt. Nu dricker jag kaffe, vilket kanske inte är det smartaste men jag tror inte jag kan sova mer ändå. Kanske kan försöka skriva lite, jag måste peta in ett kapitel i början. Ska skaka igång hjärnan lite.
 
Börjar bli läskigt nära jul. På onsdag ska jag handla sista (typ alla) juklapparna, så kan jag koppla av sen och koka knäck. Blev inga förra julen. 
 
Okej, det här blev ju ingenting. Jag åtekommer med något klokt sen
Mary

sömn och helg

2012-12-08 09:31:00
Min kropp måste ha varit trött igår. Klockan var knappt 22 när jag somnade och jag sov 10 timmar!
Grejen med att jag somnade tidigt var ju att återgå till den vanliga rutinen men det ville inte min kropp, men jag känner miig iaf utvilad.
Tycker det är trist med helg, det händer ju inget. Inga mail man väntar på (typ vk och vulkan), inget boendestöd, ingenting. Bara tomma dagar. 
 
Hur mår jag då?
Tja, man ska väl inte klaga alltför mycket. Min kropp har svår att slappna av och tankarna rusar men dt har ändå lugnat ner sig lite. Hypomanin är inte längre runt hörnet, jag ska nog fixa det här ändå. Som sagt, jag vill inte fira nyår på psyk så nu gäller att varva ner, vårda mina sårbarheter och ta en sak i taget.
Ska handla alla julklappar på onsdag när jag ändå har möte inne i stan. Klart bättre än tidigare åt då jag köper allt 23 december och stressar sönder. 
 
Idag ska jag skriva. Målet är minst ett A4. Good luck to me
 
 
 
Mary

Dygnsrytm

2012-12-07 14:39:00
Usch, jag pallar inte sovmorgon längre. Höll mig vaken till strax efter 23 igår för att få sova ut. Visst, vaknade strax efter halv åtta men usch vad hela dagen har varit fel. Jag har varit så väldigt trött, allt blev så snett.
Nä, 22-6.30 är mer min grej numera. Världens mest morgontrötta människa har gjort en total omvändning. Så ikväll är det jag som släcker ögonen vid 22. Pensionär deluxe XD
 
Som sagt, trög dag. Läst lite, skrivit lite, sovit. Gäspat, pratat, lyssnat. Frusit.
Men jag ska inte klaga, mitt liv är fint för tillfället
Mary

varför Jane?

2012-12-06 12:22:47
Den speglar en vardag som många delar och visar att livet inte behöver vara svart eller vitt. Man kan känna igen sigoch kanske hitta tröst.
Jag tar upp ämnen som samhället inte pratar mycket om såsom självskador. Läsaren kan känna sig mindre ensam och kanske kan hitta motivation till att sluta med ett självskadebeteende. 
 
Man väljer inte sin omgivning eller förutsättningar som barn, man blir placerad och ett offer för omständigheterna.
I svaghetern finns en enorm styrka som Jane besitter på sitt eget sätt
 
Genom Jane kan jag hantera och lära mig acceptera min biplär-diagnos
Mary

Respons

2012-12-06 09:16:25
från Saaris blogg
Jag var också på apoteket, och jag blev gratulerad till artikeln. Jag är liksom tjenis med apotekarna i min stadsdel. Jag fick en klapp på axeln, ett "starkt gjort" och jag tyckte att de verkligen skulle köpa min sambos bok när den kommer ut. Jag lovade att berätta när och var den går att köpas.
 

Lite creepy är det ju haha. helt okända människor som vill köpa min bok, och pga ett reportage.
Detta var väl inte vad man väntade sig efter att Erica hade ringt. Det blev stort! Men bra. Och tydligen uppskattat, det är nog det bästa, att folk tyckte det var bra, starkt etc. 
Mary

Spår i snön

2012-12-05 09:52:03
 
Väldigt mysig att vakna till. Någon har alltså gått fram till vårt fönster, gått längsmed och sen ut på cykelvägen igen. Det är bara spår till vårt fönster, inget annat. Creepy. Jag gillar inte riktigt att folk står och glor in i VÅR lägenhet. Usch.
 
Mycket på schemat idag. Städa lite, handla och fika med Susanne, men det kommer bli roligt iaf. 
Uppe halv sex idag men jag var vidrigt trött igårkväll och var helt utslagen vid halv tio. Jeez
Mary

Egentid

2012-12-04 15:37:17
Var en del ensam tid idag. På morgonen var det bara jag, med kaffe och dator. Nu har jag suttit i köket i ca två timmar medan Saari håller på med sitt i vadrdagsrummet. Kan vara rätt skönt ibland. Visst, jag vill helst klamra mig fast vid henne och aldrig släppa taget, men när man väl måste göra det så kan lite ensamtid vara gött.
Lyckades skriva en A4 sida, otroligt eftersom jag var helt tom i hjärnan när jag började. 
 
Nu är min kropp hyperaktiv och min hjärna trött. Relativt asjobbig kombination. Och fryser gör jag. 
Nu låter jag gnällig, jag är faktiskt på relativt bra humör idag. Kan inte klaga.
 
Nu ska jag fortsätta leka författare med soundtracket till Prey for rock' roll i öronen
Mary

This is the life

2012-12-04 12:56:02
Underbara Amy McDonald. Tog en livevesion så ni får höra hennes dialekt. It's to die for, man får rysningar.
Hörde denna låt som mest när jag var inlagd första gången. Jag älskar den men lite bitterljuva minnen
 
 
Mary

So close

2012-12-03 16:19:17
Jag sitter ihopkurad med huvudet mot hennes, men känner mig inte tillräckligt nära. Jag vill bo under hennes hud, alltid vara nära, närmast. Tv'n visar dåliga program men hon är vacker att vila ögonen på, vila huvudet mot. Jag känner hennes värme och fylls av kärlek. 
 
 
Mary

Ni som väntar på boken

2012-12-03 07:00:58
Jag får frågan lite nu och då om när och var boken kommer att finnas och när.
När kan jag tyvärr inte svara exakt på, de har sagt början av december men när den väl finns så kan man köpa den på Vulkan, Cdon, Bokus och Adlibris.
Jag kommer att återkomma när boken finns ute. Kul att det är sån efterfrågan.
 
Mary

Jox ur artikeln

2012-12-02 09:09:39
Mary

update

2012-12-02 06:17:19
Nu är det verkligen vinter. Snöade hela dagen igår, känns som flera meter. Sådär i smyg tycker jag det är ganska vackert men jag kommer bli less innan den är borta i typ maj, 
 
Uppe med tuppen kl 5 imorse. Håller på att dricka kaffe nu, sen blir det att skriva. Börjar lossna lite nu.
Mary

Dagens tidning

2012-12-01 17:14:04
Det var ju lite underligt att hämta tidningen på morgonen och mötas av en bild på oss. De hade sagt eventuell framsida men jag trodde ju de menade på bilagan. Artikeln hade jag ju redan läst, den tyckte jag ju om, likaså bilderna. 
Kul att ha fått in en fot, kan vara till nytta när boken släpps.
 
Här är det chill. Saari sover och jag slökollar på Den lilla sjöjungfrun med en kopp kaffe. Just varit ute i snökaoset så nu kan jag chilla ett tag.
Blir att testa chokladglögg ikväll. 
Mary

Artikel

2012-12-01 08:12:00
Två tilltufsade själar har funnit styrka i kärleken till varandra. Maria Ljungbergs och Sara Forslunds kringelikrokiga vägar i livet kantas av tuffa uppväxtår med mobbing, självskadebeteenden och annan psykisk ohälsa.
För fyra år sedan möttes de för första gången. Efter att ha lärt känna varandra och noga pratat igenom och funderat över om de, var och en med sitt tunga bagage, möjligen skulle kunna leva ihop beslutade de sig för att ge kärleken en chans. Härom helgen firade de sin tvåårsdag och nästa vecka kommer Marias debutbok, Jane: spegelns reflektioner. En roman med självbiografiska inslag.

Jag hälsar på Sara och Maria i den ganska välfyllda tvårummaren på Ålidhem och möts av Puffen, en spansk gatuhund av rasen shi-tzu, som med behärskad nyfikenhet inspekterar mig i hallen.
Tillvaron för tjejerna varken är eller har varit särskilt lätt men de kämpar på.
– Ja, här sitter vi nu efter två år och har ridit ut storm efter storm efter storm. Mer förälskade än någonsin och alla ser hur bra vi är för varandra, säger Sara med en varm blick på sin fästmö.
De sticker inte under stol med att vardagen fortfarande är en kamp, båda går i terapi och gör ett stort jobb med sig själva.
Har det blivit lättare?
– Jag kan inte säga att det har blivit lättare, men det har blivit värt att kämpa för, säger Sara.
Har du fått en ny livsgnista?
– Ja, en helt ny livssyn.

Kanske var mobbingen i skolan den utlösande faktorn till självföraktet, båda har erfarenheter av den utsattheten. Sara berättar att hon var mobbad i hela låg- och mellanstadiet på Kyrkovallen i Nordmaling. Den elaka behandlingen fortsatte på högstadiet i Artediskolan och på John Bauer-gymnasiet.
– Jag tror att i grund och botten är den mobbing jag blev utsatt för en väldigt stor bidragande orsak till mitt självförakt, säger hon.
För Maria började mobbingen i sjuan.
– Jag gick på Grubbeskolan och var mobbad alla tre åren i högstadiet, det var väldigt tufft. På gymnasiet, barn- och fritid på Dragonskolan, blev det bättre.
Maria började skära sig och drabbades även av anorexia. Efter gymnasiet, 2000, fick hon hjälp och flyttade till Tegs behandlingscenter.
– Jag var 19 år och yngst. Jag fick en terapeut jag kunde lita på och kände förtroende för. Där bodde jag i 1,5 år. I fyra år efter det höll jag mig skadefri. Jag flyttade först till Göteborg och det funkade ganska bra, sen hamnade jag i Avesta och då började det igen. När jag flyttat tillbaka till Umeå, 2008, hade jag nått botten. Då vägde jag 34 kilo och var så dålig att jag inte kom ihåg mitt eget personnummer. Du kan ju tänka dig ..., säger Maria.
– I slutänden var det ju din terapeut från Tegs behandlingshem som var med när du nådde botten och såg till att du fick hjälp, påpekar Sara.
– De senaste åren har jag börjat ta mig själv mer på allvar och inse vad jag behöver. Jag har slutat behandla mig själv som en trasdocka. Jag fokuserar på att försöka må bättre. Vissa dagar är sämre än andra men det är ändå bättre än för tre år sedan, säger Maria.

Båda talar om att det krävts att de slagit i botten för att börja den mödosamma vandringen upp.
– Det handlar framför allt om att validera sig, att respektera sin kropp. Men grejen är att när du är deprimerad skiter du fullständigt i det. Alla måste nå sin egen botten, säger Sara.
Hon skadade sig både genom att skära och bränna sig, och skar sig en gång när hon var djupt besviken, så att hon höll på att förblöda. Det blev vändpunkten.
– Det var inte ett suicidförsök – men hade jag inte redan varit inlagd hade jag förblött. De fick operera mig. Det var den 26 oktober 2010, sen dess har jag inte skurit mig, berättar Sara.
Hur har ni kommit på fötter?
– Först och främst måste det börja hos en själv ”nu vill jag bli frisk”. Sen gäller det att få rätt stöd, det krävs mycket motivation och engagemang. Man ska försöka minnas hur det var innan man var sjuk – att livet faktiskt kan vara bra. Nu är det sällan väldigt jobbigt men jag har fortfarande beteendet att om jag är ensam i två dagar – då blir det ingen mat, berättar Maria.

Nu letar Maria praktikplats, helst vill hon vara på ett bokcafé eller inom handel där hon tidigare jobbat.
För Sara är det en bit kvar innan hon kan börja söka praktik.
– I och med att jag har haft så dåligt självförtroende har jag fått jobba mycket med det. Jag är under rehabilitering och har tagit flera steg framåt och ser fram mot att komma dit Maria är, men just nu är mitt jobb att försöka må bra.
De beskriver sig som ett riktigt "Svenssonpar” och det bästa som finns är när det är tråkigt, förklarar Sara.
– När man levt som vi har gjort med starka känslor och många intryck är det ganska skönt att luta sig tillbaka i soffan och tänka ”gud vad tråkigt vi har. Vad skönt!”.
– Ibland är vi som värsta pensionärsparet, på lördagkvällen när det är party hos grannen kan vi säga ”Men oj, har de fest nu igen!”. Och så går vi och lägger oss klockan 22, berättar Maria med ett litet skratt.
För att få stabilitet i tillvaron är det mycket viktigt med rutiner att hålla sig i.
– Vi lever ett ganska fyrkantigt liv, ett helt vanligt Svenssonliv. Jag tycker det är som bäst när det är lugnt, när jag varken är hyperaktiv eller deprimerad utan mitt emellan, säger Maria.
– Tillsammans är vi Skalman, vi är mat- och sovklockan. Jag är noga med att äta på rätt tider och hyfsat bra, jag fick med mig det hemifrån, säger Sara.
– Nu går vi och lägger oss i tid – jag har aldrig haft ett så normalt liv förut. På många sätt kompletterar vi varandra, säger Maria.

Efter många års terapi är de väl medvetna om sina problem och resonerar klokt också om det faktum att det kan finnas en fara i att två personer med liknande självskadeproblematik möts. Att det skulle kunna leda till att de triggar varandra.
– Vi har väldigt lika symtom och problematik och det finns en fara i det. Men vi blev inte tillsammans för att vi delar det utan för att vi älskar varandra. Och vi får ta det som det kommer. Är det så att vi inte kan respektera oss själva försöker vi respektera varandra. Det kunde ha varit ett totalt misslyckande men vi har satt som mål att i vill må bättre, det finns liksom inte plats för det andra, säger Sara.

Tar ni hand om varandra?
– Nej! kommer det blixtsnabbt från båda.
– Vi tar först och främst hand om oss själva. Det är som när man flyger ”ta först på dig din mask och hjälp sedan andra”, först måste man hjälpa sig själv för att kunna hjälpa andra, säger Sara.
– Den andra ska inte behöva känna sig som en vårdare, förtydligar Maria.
Kärleken är trygg och stark. När någon av dem mår sämre har de strategier att ta till. Det kan vara att ta en dusch, hålla is i handen, lägga sig på spikmattan, krypa in under ett tungt täcke. Är det inte tillräckligt ringer de akutpsyk eller mobila teamet.
Blir det längre mellan gångerna ni behöver hjälp?
– Nej, faktiskt inte, säger Sara.
– Den stora skillnaden är att nu söker vi hjälp när vi mår dåligt, berättar Maria.

Vid en första anblick är de på sätt och vis varandras motsatser till det yttre, Sara färgstark och med nära till prat, Maria iklädd lite mer dämpade färger och inte riktigt lika snar att ta till orda med en gång.
Skrivandet har de gemensamt och mycket av sin tid ägnar Sara och Maria åt orden. Om en vecka kommer Marias första bok, romanen Jane: spegelns reflektioner. Boken är fiktiv men har självbiografiska inslag.
– Det började med att jag skrev en novell om mig själv och sen har det bara fortsatt. Varje kapitel är som en egen novell samtidigt som boken har en röd tråd, berättar Maria och tillägger skrivandet varit en stor hjälp i bearbetningen.
– Hon har ett fantastiskt språk, prosaaktigt. Jag fick se en helt ny sida av dig! säger Sara som varit en stor pepp i arbetet med boken.
– Jag tror inte att jag kände till den själv, säger Maria lite blygt.
– Nu vill jag helt spontant säga att boken är jättebra, fortsätter hon fast liksom avbryter sig samtidigt. Så tar hon sats: Men den är jättebra!
ERICA SJÖSTRÖM PONTUSSON
Mary

RSS 2.0