Jag hatar detta. Min ångest och sociala fobi!

Vi skulle på Bokcafe Pilgatan (där jag jobbade som hastigast) men klarade det inte. Satt som fastfrusen i soffan och tanken på att sätta sig på en buss var helt överväldigande. Jag visste att jag inte skulle klara det och just det gör mig så arg. Jag vill oxå kunna ha ett normalt liv där en bussresa till ett cafe inte är någon större grej. Att behöva medicin för något som gjorde en nervös men som ändå inte hände. Wft?

Nu sitter jag med ångest, mediciner och dåligt samvete.  Jag borde kunna åka. Borde, borde.

 

Men jag kan inte