Igår tog vi en roadtrip till Luleå för att besöka Malins grav, ni kanske minns att vi gjorde samma resa förra året. Vi åkte vid niotiden och var hemma igen kring åtta. Många timmar i en bil och en känslomässigt möte med graven gjorde oss helt slut, men det är värt det, för att få sitta där och prata med Malin, om så bara hennes grav. Jag saknar henne så mycket. Det är två år sedan hon lämnade oss och jag kan fortfarande sträcka mig efter telefonen för att smsa henne. Det kommer nog vara så ett tag.

Älskade Malin