Hospitaliserad. Paniken. Oron över att lämnat avdelningen och tryggheten med det. Hon står på egna ben och måste ensam ta sig igenom sina panikångestattacker. Lättnaden av frihet är större men ett korn av oro växer inom henne. I tre månader har hon varit skyddad mot världen, vita väggar och landstingssängar har vaggat henne till sömn och vetskapen att det alltid funnits någon när hon vaknat ledsen eller ångestfylld. Professionellt folk. Angeline kan inte vara hennes vårdare, hon ska inte behöva bli väckt mitt i natten för Janes skull.

Hospitalisering går fort, man bli fort van vid avdelningen och känner att livet utanför blir för stor. Man klarar inte ansvaret att vara en riktig människa. Man tappar sin identitet och blir enbart en patient. Ett namn i en dator och där finns tryggheten.