Besökte Malin
Ex Svärmor
1944.10.26★2013.02.25
Vila i frid
sorg
Jag tänker på farmor
blankt
hjärnan orkar inte sörja
allt annat stör
Gravbesöket
Some die young
The letter
Besöka graven
Det blir första gången jag ser hennes riktiga grav, med sten och sådant. Sist var det ett träkors och ett hål i jorden.
Det gör så förbannat ont att tänka på det, så här skulle det inte bli. Och jag sörjer att jag inte hann träffa denna fantastiska människa. Vi hade planer att ses till sommaren, men vi hann aldrig.
Jag vet inte om hon såg mig som en bästa vän, men jag tror det. Hon var helt klart en av mina bästa vänner iaf, våra telefonsamtal och skype-babbel är ovärderliga. Jag minns hennes röst, hennes skratt.
Damn damn damn, what I wish to have you here
Ett år
Malin
I miss you
Vilket svart hål du lämnade efter dig, hur saknaden tar fysisk form.
Wish you where here
And I remember all those crazy things you said
You left them running through my head
You're always there, you're everywhere
But right now I wish you were here.
All those crazy things we did
Didn't think about it, just went with it
You're always there, you're everywhere
But right now I wish you were here
No, I don't wanna let go
I just wanna let you know
That I never wanna let go
Denial or acceptance
Vi pratar ofta om henne, jag skriver bara inte om det lika mycket nu. Jag undviker ämnet då det gör för ont.
-Hon kommer inte tillbaka!
Jag kunde inte svara. Vad skulle jag säga?
-Jodå! (förnekelse)
-Nej jag vet (acceptans)
Egentligen lever jag inte i förnekelse heller, jag vet att Malin är borta, men jag har absolut inte nått acceptans och det kommer jag nog inte göra på länge.
Allt som har med Malin att göra är för känsligt nu.
Jag har snarare gått bakåt i processen än framåt.
Jag kommmer aldrig släppa henne helt, men jag vet att jag inte behöver det.
Jag måste bara sluta hoppas att hon ska ringa någon dag.
Viktoria
Viktoria
Jag kände egentligen inte Viktoria personligen, men jag kände till henne och jag vet att vi setts under tiden jag hängde i Stenungsund.Ett enda minne har jag av henne, vi satt på Lovisas balkong och gjorde mest troligt upp festplaner.
Det jag vet av Viktoria var att hon var en trasig människa, men jag hoppades på att det hade ordnat upp sig för henne. Av de få gånger vi sågs fick jag uppfattningen av att hon var en fin människa.
Det är svårt att sörja henne personligen, då vår kontakt var liten och det är så många år sen, men jag sörjer hennes öde, medvetet suicid eller inte.
Jag sörjer med de människor som stod Viktoria nära och jag sörjer att Viktoria aldrig fick bli en hel människa.
Jag tänker inte skriva något om Annie, då hon var, för mej, en helt okänd människa, men jag vet att hon var viktig för Viktoria.
Malin
Aldrig att jag glömmer dig. Din röst, ditt skratt, dina galna uppptåg. Din enorma personlighet.
Jag saknar våra telefonsamtal som kunde vara i timmar. Rensade ur telefonnummer ur mobilen idag, men ditt fick vara kvar. Jag kommer aldrig använda det, men jag kan inte heller ta bort det. Det kommer finnas kvar.
Jag har nog inte ännnu förstått att du inte kommer tillbaka. Så kan det väl inte vara? Hur kan du vara borta?
I've been so lost since you've gone
Why not me before you?
Why has fate deceived me?
Jag saknar dig!
Kan du höra mig? Hör du mina vilsna rop efter dig?
Håller du fortfarande i den delen av mitt hjärta som du tog med dig?
Jag vill inte inse att du aldrig kommer tillbaka. Att du inte längre finns på jorden.
Älskade Malin, jag hoppas du har det bra.
Give me a sign you're okay
When you're gone
I övrigt ska jag blogga mer snart.
Saknaden
Den grymma verkligheten att hon faktiskt är borta slår mej gång på gång, det är lika tugnt varje gång.
Att hon är död fattar jag ju men vaddå borta? Vaddå aldrig kommer tillbaka?
Hur hände detta?
En ensam vit fågel satte sej på lyktstolpen häromdagen och såg mot oss.
Den satt där ett bra tag utan att göra något, den bara tittade sej omkring.
Malin, var det du? Ville du kolla läget?
Farväl till Malin
Malins begravning väl väldigt vacker, hon fick ett värdigt avslut, vi fick ett fint farväl.
Prästen verkade otroligt empatisk, sa mycket fint om Malin.
Det var mycket tårar och smärta i kapellet men även värme och vackra ord som sas om Malin.
Logiken säger ju att ju att Malin ligger i kistan men det går inte förstå helt
Ett vackert foto på Malin och harpan som Saari skickade
Sov gott älskade vän!!!
Begravning
Bestämde mej för att gå på begravningen. Inte för att det kommer bli ett nöje utan för att jag behöver det. Jag behöver se för att förstå. Jag behöver ta ett sista farväl för att se kunna bära med henne i hjärtat. På tal om hjärta, bilden ovan var Malins favorithjärta. Vi båda använde det ofta i våra kreationer. Nu får det stå som en symbol för henne, något vackert. Jag vill minnas det fina, det vackra, det roliga, det bra. Sånt fanns det gott om gällande Malin. Den genuint snälla människan som alltid kunna locka fram ett skratt.
Älskade Malin, nästa vecka tar vi farväl. Men inte för alltid, tids nog ses vi igen, när min tid här är klar.
Mina andetag är dina nu, mina hjärtslag är dina.
Jag älskar dej alltid, vi ses i Nangijala