Bestämde mej för att gå på begravningen. Inte för att det kommer bli ett nöje utan för att jag behöver det. Jag behöver se för att förstå. Jag behöver ta ett sista farväl för att se kunna bära med henne i hjärtat. På tal om hjärta, bilden ovan var Malins favorithjärta. Vi båda använde det ofta i våra kreationer. Nu får det stå som en symbol för henne, något vackert. Jag vill minnas det fina, det vackra, det roliga, det bra. Sånt fanns det gott om gällande Malin. Den genuint snälla människan som alltid kunna locka fram ett skratt.

Älskade Malin, nästa vecka tar vi farväl. Men inte för alltid, tids nog ses vi igen, när min tid här är klar.
Mina andetag är dina nu, mina hjärtslag är dina.
Jag älskar dej alltid, vi ses i Nangijala