Jag har bara en gång läst mailet då jag fick Malins dödsbesked, men jag läser det i mitt huvud nästan dagligen. 

Jag kommer aldrig glömma känslan när jag läste orden. Hur jag reagerade. Det brusade i huvudet, alla tankar slogs ut, bara tomt första sekunderna. Sen chocken, paniken, gråten.

Försökte hålla mig sansad men hur gör man det i sånt läge?

 

Många tårar har runnit idag, jag väntar mig fler imorgon. Malin är värd alla tårar, allt skratt. Allt liv.