Processen

2011-05-29 15:50:38
Efter annonsen igår kraschade jag rakt ner i ett svart hål och grät hysteriskt.
Det blev så påtagligt.
Det börjar sjunka in nu.
Jag sörjer och jag saknar, jag har inte nått acceptans men på något plan är det lättare.
Malin kommer alltid finnas i mitt hjärta. Hon är med mej hela tiden.

Livet måste gå vidare och även om det gör väldigt ont nu i början så väljer jag livet, för att hedra Malin.
Hennes andetag tog slut, mina tar vid.

Malin, tills vi ses igen! <3
Mary

En dos verklighet?

2011-05-28 13:22:31

Mary

Malin, om Malin

2011-05-28 12:19:53
Igår hade vi besök av Vackra Malin. Hon hade skrivit en dikt till oss om Malin. Så otroligt vacker, orden gick rakt in i hjärtat. Jag kunde inte hindra mina tårar från att rinna nerför kinderna. Det var vackra tårar dock,  för vackra ord. Ett tack kändes för lite att ge henne, ord räcker inte till. Men Malin, TACK!

Jag går från klarhet till klarhet
till mörkerrum
jag citerar hennes ord tills jag blir stum
och trots att jag hävdar bestämt
att ingenting har hänt
så förnimmar jag infektionen i mitt blod
en svart pest i mitt hoppfulla mod
liksom dog en aning
då hon helt utan förvarning
försvann
jag önskar det fanns tid
men jag vet att där en värld upphör
tar en annan vid
jag kanske tog för mycket för fort
men jag vilar i att det finns en förlåtelse
bakom himmelens port
Jag ska samla styrka i den hud du rörde
den själ som du förförde
berörde, men inte förstörde
jag låter mina våldsamma hjärtslag
bli en hyllning för varje dag
vi delade, alla gånger vi felade tillsammans
men också allt vi gjorde rätt
det liksom betyder mer nu
på något sätt
Jag ska andas åt dej
gråta för dej
förlåta orättvisan, den hårda och kalla
för dig ska jag falla och falla och falla igen
och resa mej och älska dig i evigheten
för kärleken är aldrig ond, ens om den
stannar av
kära mjuka skratt kommer färdas
över oändliga hav
för en tid som var en sång
för att som var värt en gång
kommer jag så småningom
att le igen
större än en själsfrände
var min själsvän
Mary

Rösten jag aldrig mer får höra

2011-05-27 16:42:06
Nåja, lätt bristande röst men typiskt Malin att spela in den. Aldrig har Freddys ramsa låtit läskigare.

Kommer sakna hennes röst


Mary

Ett hål i hjärtat

2011-05-26 13:17:49
Kanske borde jag skriva om den där filmen jag såg. Eller boken jag läste. Eller varför inte om Sharons grammatiska fel som var ett real issue förra veckan.
Förra veckan ja.
Då små triviala saker faktiskt betydde något. Då man fortfarande gnällde över att man hade ätit upp all Ben&Jerrys.
Då man inte hade ett svart hål i hjärtat...

Sorgen kommer över mej med jämna mellanrum, jag går sönder om och om igen.
Malin dyker upp i allt jag gör.

Jag försöker trösta mej med dikten som Lotta gav mej, den värmer men det gör ändå så väldigt ont.

Dock tänker jag skriva in ett citat från boken jag nyss läste.

"Tiden läker alla sår.
Hade jag den personen som myntade uttrycket framför mej vet jag nog inte vad jag skulle göra.
Jo. Det vet jag ju. Krossa knäna på honom, slå med en påk i solar plexus, sparka honom över njurarna och lämna honom att dö med orden:
-Tiden läker alla sår!


(...och bli ett vackert lik, Maria Hede)
Mary

ord

2011-05-25 15:09:40
Mina egna ord sitter fast. Inga ord räcker ändå till men ibland hittar man textrader som trycker till extra.

She's lost in the darkness
Fading away
I'm still around here
Screaming her name
She's haunting my dreamworld
Trying to survive
My heart is frozen
I'm losing my mind

(Lost, Within Temptation)
Mary

det är svårt

2011-05-23 10:42:42
Det är svårt att ta in. Svårt att förstå.
Hur kan hon bara inte finnas längre? Hennes telefonnnummer finns kvar på mobilen, men kommer aldrig användas igen. Min telefon kommer aldrig att ringa henne och visa hennes bild.
Vårat första möte i sommar kommer inte att bli av, jag kommer aldrig få träffa henne och det känns inte okej. Inte alls.

Allt känns helt trivialt nu. Alla små saker man skulle göra får vänta. Oviktigt.

Måste ge mej själv tid att sörja
Mary

r.i.p

2011-05-22 21:58:45
Jag kan inte förstå det. Det känns så enkelt att berätta att du är död, det känns helt omöjligt att förstå vad det innebär.
Finaste Malin, vi skulle ju ses i sommar.

1979.09.25-2011.05.21



detta är det sista Malin skrev

Bilden ovan är på min hand och den får representera vad som hänt mig de senaste tre dygnen. I söndags vaknade jag ju upp vrålförkyld som ni vet och på kvällen fick jag svårt att andas. Jag hade inga pengar på mobilen så kunde inte ringa pappa. Jag skulle bli tvungen att ringa 112. Det drog jag mig verkligen för att göra! Tänkte att jag väntar ett tag så kanske det blir bättre. Men såklart blev det inte det. Jag våndades verkligen att ringa, man känner sig ivägen eller hur jag nu ska beskriva det, ni hajar nog? Så jag ringde. Pratade med larmcentralen som sedan kopplade mig till ambulanspersonal. Och en kvart senare, som kändes skitlång, knackade de på min dörr. Vi åkte iväg. Jag blev kopplade till att kolla EKG och de tog en massa blodprover. En underläkare var skitsnygg ;) de misstänkte först att jag fått en propp i lungan. Och jag skickades på röntgen. Sedan var det en massa väntan. Och till slut blev jag inlagd på AVA - akutvårdavdelningen. Nu var klockan runt 4 på måndag morgon. Jag var svintrött, men kunde inte sova. Ett par timmar senare hade jag 39.2 i feber. Fick panodil och svettades ut febern. Senare på dagen åkte jag iväg på en ny lungröntgen, där de sprutade in kontrast i droppnålen, se bild. Och när jag var klar så spydde jag rakt ut där jag låg på rygg. Det berodde på att kontrasten gjorde så jag fick en rejäl smak av järn i munnen. Men ändå inte lika hemskt som förra gången då nålen sprack, det gjorde verkligen svinont! För att göra en lång historia kort så har jag fått en infektion i lungorna och har fått utskrivet en massa mediciner, bla luftrörsvidgande, bricanyl, pulmicort, panodil, coccillana, penicillin, kortision - som btw gör mig svinhungrig, slemlösande och ja, det var nog allt. Idag blev jag utskriven. Trots att jag hade min febertopp i morse med 39.4 grader. Men läkarn sa att de inte kunde göra mer nu. Nu är jag hemma hos mina föräldrar som tar hand om mig som den prinsessa jag förtjänar att vara nu :)


Mary

RSS 2.0