Sommarplaner



damn, damn, damn




Piratförlaget


Tack för att du skickat in ditt manus till oss. Tyvärr måste vi tacka nej. Piratförlaget har en relativt liten utgivning och vill hålla listan liten även i fortsättningen. Vi är måna om att kunna ägna mycket tid och arbete åt varje enskild bok och författare. Det innebär att vi antar väldigt få nya namn och för närvarande passar inte ditt manus in i vår utgivning.
Nåja, refusal number one. Vi hoppas på forum nu då. Come on, håll tummarna

iiiihp




Jane




iiihp



Text om jane



Möt Jane




Plan


Det är klart för lite positiva saker, men det är faktiskt svårare att skriva om.

I namned it




Help wanted




Emily



Jane gives me a headache



a piece of jane


De förstår inte, de har inte klor som river deras insida i små remsor. De hör inte skarpa skrik i huvudet, blinkande varningar. De förstår inte att för varje tugga hon tar så krossar hon en del av sig själv, den värld hon byggt upp. Den människa hon har blivit.
Att äta är förbjudet, det har det varit så länge att Jane inte minns något annat. Hon har så länge arbetat för att bryta ner till kropp, att förminska sig själv till ingenting. Att få bli den osynliga flickan, då inga monster kan hitta henne.
Jane är genomskinligt grå men samtidigt sticker hon ut med sin extrema magerhet, blickar dras mot henne. Folk pekar och viskar, undrar om Jane är sjuk.
Jane är sjuk, men hon ser bara sitt tablettmissbruk, det är hennes enda hinder i livet. Att hennes kropp har magrat till bara ben, hennes muskler har förtvinat och hennes hjärta slår oregelbundet är en sådan stor del av henens vardag, det har varit hennes sätt att leva under sådan lång tid att hon inte känner till något annat. Att neka sin kropp näring är hennes sätt att ta kontrollen över den mörka kraft som sliter henne i stycken. Hon förminskar sig själv för att lättare hantera sin svåra vardag.
Ögonen svämmar över, sjukdomen vinner och Jane lämnar bordet med maten orörd på tallriken.

Happy Janie



mer Jane



Det där med korrektur



Sjuk Mary, sjuk Jane


Det jag minns. Det är ganska så luddigt. Men jag minns skräcken över mat, fasan över minsta gram och jag minns hur fruktansvärt trött jag var, hur sjukdomen slet på min kropp utan att jag kunde kämpa emot.

Utkast: Depression



Bild:en skiss på jane



