lägger in en tidigare del av ÄS-historien, från gamla bloggen

(obs, jag kommer inte att skriva ut namn i detta inlägg eftersom jag inte vet hur personerna i fråga ställer sej till det.) Jag flyttade till Göteborg (Stenungsund) i slutet av aug 2004 och bodde hos en kompis under tre veckor. Väl där levde jag mest på cappuchino och mackor och vikten höll sej fortfarande ganska stabil. Tyckte väl själv att jag åt på tok för mycket, kanske mest för att det blev mycket onyttigt som jordnötsmör och andra sliskiga pålägg. Efter dessa tre veckor flyttade jag till ännu en lägenhet, den skulle stå tom i tre veckor så jag fick låna den tillfälligt. Där blev det mest måltidsersättning och kaffe, ibland lite yoghurt. Köpte hem bröd och pålägg ibland men oftast slutade det med att jag åt en del men sen bara fick ångest av det och slängde allt. Inte vidare genomtänkt men det var svårt att styra över den sjuka hjärnan. Bodde själv under den tiden och kunde ju styra helt själv hur och när jag skulle äta, det fanns ingen påverkan utifrån. Nu låter jag som en papegoja men efter tiden i denna lägenhet flyttade jag till en vän inne i själva Göteborg där jag bodde ytterligare tre veckor. Då satte det igång mer på allvar. Hon introducerade mej till en värld full av bantningspiller. Det var kanske mitt osmartaste val eftersom jag blev psykiskt beroende av dessa piller under flera års tid. Vi satte även igång en tävling och vem som kunde gå ner mest i vikt under 10 dagar (tror jag det var). I början gick det ganska bra men efter den tiden låg jag ändå på plus minus noll, efter att ha varit nere å tryckt på 38 kg. Det hela ändrades när jag fick tag på en lite mer fast bostad. Min vän hade en vän som just hade köpt radhus där jag fick flytta in och hade mer tid på mej att leta egen lägenhet. Jag hade inte samma tisdpress att hitta något nytt och jag hade ett eget rum. Där bodde två matglada människor. Hjälp, var min tanke. Dock hade vi väldigt roligt tillsammans när vi lagade maten och åt så med tiden kändes det bättre, det gick lättare. Jag tror även det var här jag under en rätt lång tid sluta skriva matdagbok. Hde under senaste tiden skrivit ner allt jag åt/drack, inkl kalorimängd. Givetvis var det väl kanske inte så fantastiskt roligt att under relativt kort tid gå upp tolv kilo men i psyket var det bättre, , jag kunde fungera mer som en människa. Det blev även så att vi kom varann väldigt nära och det bestämdes att jag skulle bo kvar i det såkallade Fraggelberget. Maten funkade okej, även om det givetvis gick upp och ner. Psyket var iofs extremt instabilt under denna tid, men det är en helt annan historia.