quickie
"rätt söt serie lite i OC-stil, fast tonåringar."
Okeeej, vad vill jag kalla dom i O.C då. Dom är ju sådär runt 16 när serien börjar.
Är det inte tonåring i min värld? ^^
Ja jisses
Lite politik bara
Jag har funderat på varför det är så hemligt med vad man ska rösta på?
Man får ofta frågan ifall man ska rösta och sen "på vad...om du vill berätta"
Varför skulle jag inte berätta? Varför kan inte folk stå för sin politiska åsikt öppet?
Jag har aldrig riktigt fattat den grejen?
Nån som vill förklara det för mej?
Men okej, jag kan förstå att folk inte vill berätta för just mej om de tänker rösta på Moderaterna. Ingen vill ju direkt ha ett knäckt näsben.
Men i övrigt lixom.
Så, ja, jag kan erkänan här å nu att jag tänker rösta rött. Blir väl änna sossar
videonörd
Samtidigt inte.
Videon var så snyggt gjord att jag fick mindrevärdighetskomplex på två sekunder.
Kom dock fram till att jag ska göra ett försök, även jag med Kirsten-tema (återigen, nörd).
Är bara så mycket jox och pill innan ens redigeringen börjar. Man ska välja låt, man ska välja klipp, man ska SKAPA klippen.
Jag tror det kommer bli roligt iaf.
Bjuder på den übersnygga videon så länge
ungen kickar ass. eller drums
Jag är mighty impressed!
bilderna får tala
Mitt kuddsällskap, nu ska jag nog sova got...
Mitt kuddsällskap, nu ska jag nog sova gott :)
en minishoppingrunda
Nytt schampo och balsam
Årets första par höstskor. fan kallt ute ju
Å så vill fossingarna slippa frysa inne oxå
Blev en jacka oxå. Återkommer med bild
The Gate
The Gate är en skräck(?!)film från 1987.
Behöver jag egentligen fortsätta :P
Men okej, lite cred ska jag ge filmen, fullt så kass som jag hade förväntat mej var den inte.
Visst, det var ocher-liknande saker i miniformat. Det var smältande telefoner med demonröster. Ni fattar.
Men så var det även 80-talet.
Alla fattar ju varför jag sett filmen. Kelly Rowan a'la åttiotal. Whoop
Spana in trailern ist. Finns inte mycket att skriva. Men se inte detta som en rekomendation heller.
Haha
Loving Evangeline
Ni som följt mej på facebook vet dessutom vilken kamp detta var haha
Nåja, som bilden visar så är denna film baserad på en Harlequin-novell och ni vet vad det innebär. Drama, crime, and ooh the passion.
Filmen innehöll tre av tre.
Filmen var okej. Jag menar, harlequin från 1998, man kan inte förvänta sej så mycket. Skulle nog säga att den kanske var bättre än förväntat men den hamnar ju inte på någon topp 10-lista direkt.
Jag hade gärna delat med mej av en trailer till filmen men det fanns inte.
Vad göra.
Evangeline för all del, men jag föredrar att Loving Annabelle
Boys and girls, ni kommer aldrig tro mej. ...
Boys and girls, ni kommer aldrig tro mej. Vår butik fick just stort besök (i liten form)...FOKI. Det ni :-P
Det är så lätt ibland...
Kommer ni ihåg när jag skrev detta?
Det är så förbannat lätt att känna så när man är på topp. Så lätt att håna sjukdomen när man känner sej stark.
Så lätt att känna.Aldrig mer!
När sjukdomen sen smyger sej på en och man får en redig käftsmäll känner man sej inte så stark längre. De flesta gånger kan man resa sej upp och tänka "I'm better than you" men så finns det gånger när man blir riktigt golvad.
När det blir en kamp att resa sej igen. När man inte vet om man vill resa på sej. När den enklaste utvägen är att ligga kvar på marken och bara ta emot slagen, alla vackra ord om svält.
Tro mej, sjukdomen kan allt om att få det att låta vackert, fast sanningen är så helt igenom ful.
Jag tänker aldrig romantisera anorexi eller andra ätstörningar, jag vet att det inte är vackert, men orden i huvudet klingar fint i början.
Jag har alltid sagt att jag inte tror att man kan bli helt fri från en ätstörning men att man kan styra den istället föratt bli styrd. Det tror jag fortfarande och jag hade bra kontroll över den.
Den fanns bara i bakhuvudet, mumlade till ibland, jag kunde trycka på ljudlös.
Tills nu.
Nåja, jag ska inte gå in på mer om det.
Men jag känner mej inte så kaxig längre
Vampire's Assistant
Jag vet inte vad jag ska säga. Handling? Mycket bra fråga. Det utspelades iaf på nån sorts freak show
Enligt mej var detta 1,44 min lång smörja.
Första halvtimmen kändes som en hel dag.
Det enda någotsånär bra med denna dynga var de små Gollum-liknande filurerna.
Fråga:Hur blir man halv-vampyr?
För jo, det är visst möjligt.
Fråga 2: Varför blir man en "apflicka" bara för att man har svans.
Nej allvarligt, jag har typ sett finska nyheter som har varit roligare än detta.
Nåja, jag lägger in en trailer.
I tried to be perfect....
Vill gärna skriva men jag är lite trasig just nu med en massa kaos jag inte vill smutsa ner bloggen med och med sådant som ingen annan har nöje av att läsa. Sen känner jag lite att OM jag skriver om det så blir det för påtagligt och jag orkar inte ta tag i det nu ändå.
Men eftersom jag inte heller vill att bloggen bara ska stå och vara ouppdaterad så ska jag göra det bästa av situationen.
Så, film och böcker will be here.
...nej, rubriken har inte egentligen något direkt med inlägget att göra.
Fast kanske indirekt
Come out, come out, wherever you are
Emily (Fanning) är ett vanligt, lyckligt barn vars liv förändras drastiskt när hennes mamma tar livet av sej.
Hennes pappa David (deNiro) tar med sej henne och flyttar från New york ut på landet.
Emily har blivit ett mycket inåtvänt barn och inte direkt den charmiga lilla flickan hon brukade vara.
När hon skaffar sej en vän som heter Charlie antar hennes pappa att det bara är en låtsaskompis och låter det vara så.
Det visar sej dock att Charlie inte är den gulligaste grabben på gatan och mindre trevliga saker händer.
David ställer Emily till svars men hon skyller allt på Charlie, men hon inte kan inte berätta just vem Charlie är.
När Emily själv inte vill fortsätta leka med Charlie..
Ja, då får filmen en skaplig twist, såna där som jag tycker så mycket om :)
Helt klart sevärd film. Yes yes.
Candyman-farewell to the flesh
Som många säkert vet är Candyman en skräckfilm. Jag sätter den i kategorin splatterfilm om något. Skräck? Not so much.
Filmen är från 1995 och det kanske säger en del bara det.
Jag hade absolut noll förväntningar på denna film, förutom att den kanske skulle vara kass och tjohej, jag hade rätt.
Varför har jag då sett smörjan?
Helt enkelt för att huvudrollsinnehavaren är Kelly Rowan och då måste man ju ge filmen en chans
(så pluspoäng för Kelly i duschen, höhöhö)
Är jag nu sugen på att se samtliga andra Candyman-filmer?
Inte ett skvatt.
Kommer jag fortsätta se überkassa filmer enbart pga Kelly Rowan?
Antagligen
(typ Jack and Jill vs the world som jag såg igår)
Kommer jag att lägga upp en trailer så ni andra kan beskåda detta?
Absolut
But you have been warned
en vecka på gym
"Kära dagbok.
Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det
lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev
korad till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan
bestämde jag att det vore en bra idé göra ett försök.
Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som
heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig
aerobicsinstruktör och modell för idrotts- och badkläder.
Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben
uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
________________________________
Måndag:
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte
det var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo
väntandes på mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår,
underbara ögon och ett bländande vitt leende. Woohoo!
Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av
att titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin
aerobicsklass efter min träning idag. Mycket inspirerande!
Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage
värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i
närheten.
Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
________________________________
Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom
dörren. Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung
skivstång i luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite
vingliga på löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans
belönande leende gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen!
Det är ett helt nytt liv för mig.
_______________________________
Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att
lägga tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka
över den. Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna.
Bilkörningen är OK så länge jag inte försöker styra eller stoppa.
Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde
andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen
och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket
irriterande. Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så
Christo satte mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon
uppfinna en maskin som simulerar en aktivitet så gammalmodig som
hissar? Christo sa att det skulle hjälpa mig komma i form och njuta
av livet. Han sa något annat skit också.
_______________________________
Torsdag:
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som
exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende.
Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme
försenad - det tog så lång tid att knyta mina skor. Han tog med mig
för att träna med hantlar. När han inte såg det, sprang jag och gömde
mig på toaletten. Han skickade nån spinkig kärring för att leda reda
på mig. Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag
sänkte.
_________________________________
Fredag:
Jag hatar den där
jäveln Christo mer än någon människa någonsin har hatat någon annan
människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga, anorektiska lilla
skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min kropp jag kunde
röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom med den. Christo
ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en
skivstång eller något som väger mer än en smörgås! Löpbandet kastade
av mig och jag landade på nån slags kost- och hälsoinstruktör. Varför
kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom dramaläraren eller
körledaren?
________________________________
Lördag:
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med
sin retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet
av hans röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min
almanacka, men jag saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen
och tvingades ligga elva timmar i sträck och se Väderkanalen...
________________________________
Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så
jag kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas
också att min man kommer att välja en rolig present till mig
nästa år - som en rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag
säger fortfarande att om Gud hade velat att jag skulle böja mig,
hade han spridit ut diamanter över hela golvet!
The Runaways
Ja vad ska man egentligen säga om handlingen? Den handlar helt enkelt om bandet The Runaways, startat av just Joan Jett.
Mycket av filmen fokuserade på just Cherie.
Vill minnas att min kära Marielle tyckte att Kristen Stewart gjorde en mycket dålig Joan Jett, but I beg to differ. Tyckte hon gjorde en bra rollprestation, speciellt för att vara just übertråkiga Kristen.
Dakota var precis som Dakota alltid är, ruskigt bra!
Jag gillade filmen. Schysst ljus, bra musik, grym story.
Puffen har talat
Mina mammor upptäckte att jag hade ont i min lilla tass och såg att min sporre var trasig och det var inflammerat.
Det gjorde massa ont och jag blev arg när dom grävde runt där jag bet mammas finger. Kunde lixom inte hjälpa det.
Mamma bokade tid hos vetrinären och vi åkte dit nån dag senare.
Här sitter jag så snällt och väntar på en doktor. Mamma tog min vikt oxå och eftersom jag inte skäms för nåt kan jag avslöja att jag väger 6.15 kg. Det ni!
Tydligen var det nån vovve (alt kissemjau) som var sjukare än mej så jag fick vänta en halvtimme, men lika nöjd var jag för det. Jag hade ju ingen aning om vilket hemskt öde som väntade mej. Jag sa till mamma att doktorn fick göra vad hon ville bara hon gav fan i min tass. Lyssnade hon på det? Knappast. (Tack för den mamma)
Nåja, en brud var å klämde runt på mej och bestämde att hela sporrren skulle dras bort. Ursäkta vad sa du nu? DRAS BORT!? Nähäru.
Dock hann jag inte ssäga emot så mycket innan bruden anföll mej med en spruta och sen var allt mycket dimmigt
Jag låg på det där bordet, men mamma kunde inte fota då för hon var tvungen att hålla reda på mej.
En tant Doktor började peta på mej och slita sporre i sjuttiotolv delar, men jag var så väck så det har mamma fått berätta för mej.
Den dumma bruden blev snäll och passade på att klippa mina klor medan jag var utslagen, sen klippte hon en tova som ingen hade fått röra innan, den var faktiskt på tok för nära apparaten för att en sax ska vara behaglig. Sådeså. Lite manlighet måste jag få behålla.
Bruden lindade in min krigskadade tasselitass i ett ton bandage och avslutade lite klämkäckt med ett rött strechigt bandage. Jag blev Puffen med rösa klumpetassen. Snyggt. Not.
Men jag fick sympati så man får väl se det från den ljusa sidan.
(Här tillägger mamman att Puff nu äter antibiotika, insmygd i korv/ost/dylikt men det vet inte Puff så skvallra inte)
Jag fick en vakna upp-spruta men jag var skapligt seg resten av dagen. Men det gör inte mej nåt, jag tycker om att sova. sådeså.
Liten trött klumpetass
Peace out!!
one eight seven
Filmen handlar om Trevor Garfield som är lärare och blir utsatt för mordförsök. En elev hugger honom i ryggen en sisdår sjuttotolv gånger, men mirakulöst så överlever han.
Ca ett år senare får han en vikarietjänst på en skola, i en klass som kan liknas med Dangerous Minds, för er som sett den filmen.
Han träffar Ellen (Rowan) som får utstå mycket hot från en elev som hon vittnat mot och tillsammans kämpar de för att inte brytas ner av mentaliteten på skolan.
se trailern. or better, se filmen
Puffen hälsar att han ska Blogga ikväll oc...
Puffen hälsar att han ska Blogga ikväll och berätta allt om sitt besök hos doktorn. Hang in there