But here I am and I can't seem to see straight
But I'm too numb to feel right now
And here I am watching the clock that's ticking away my time
I'm too numb to feel right now

Känslorna är över mej som en svallvåg. Samtidigt som jag inte ens vill tänka på vad som hänt har jag ett behov av att prata om det. Givetvis med folk jag litar på och känner mej trygg med. Behöver prata, men det gör ont.

Önskar jag kunde vara mer öppen i bloggen, inte vara så kryptisk men jag klarar det inte just nu. Jag vill leva i förnekelse samtidigt som jag är redo att kämpa för ett förändring. Allra minst för min skull, men givetvis är jag påtaglig berörd av detta, men kampen jag är redo att ta nu är mer för andras skull, för de jag värderar högt.
Jag önskar jag kunde förutse framtiden, att jag kunde se hur detta kommer att sluta men det kan jag ju inte och känslan av vanmakt bryter ner mej.