starving for perfection?
2010-12-18 
12:20:26Jag har lärt mej, den hårda vägen att något sådant inte finns. Ju mer du svälter desto längre ifrån perfektion kommer man.
För det första, hur vackra är benknotor som nästan kommer igenom huden? Hur vackert är blå hud, ihåliga ögon och hår på ryggen?
Hur perfekt känner man sej när man inte orkar ta sej ur sängen?
Var finns det perfekta i att inte kunna umgås med sina vänner, att inte ens kunna föra ett normalt samtal för hjärnan inte fungerar pga näringsbrist.
Var finns perfektionen i detta?
Tänk sen: en fungerande kropp med en normal hälsosam vikt. Ett fungerande minne, en ork som håller hela dagen, normalfärgad hud och en kroppstemperatur på runt 36 grader.
Ett socialt liv med en fungerande vardag.
Skulle ni inte hellre ta det än en benig kropp?
När man är fast i sjukdomen är det givetvis svårt att se detta, man tycker ju själv att man inte alls offrar något, det finns inget som är så viktigt som att gå ner i vikt och få den där "perfekta kroppen", för svälter man bort alla oönskade kilon försvinner även allt det "onda".
Jo tjena.
Jag önskar jag kunde få alla att förstå att DET INTE ÄR VÄRT DET!
Anorexi är inte en lösning på ett problem. Eller jo, visserligen, det kan det vara, men det blir bara ett större problem.
Kanske blev lite virrigt här nu, men det jag vill ha sagt är att "starving for perfection" är bullshit!
border=0 alt=)
Så sanna ord! Vilken perfektion+ Lämna ett benrangel efter sig medan resten av världen måste leva vidare? Mias sanningsultimatum. Äta eller dö. Så sant.
Jag hoppas att många anas och mias läser det du skriver, för du har verkligen sett den mörka sidan, den alldeles för tunna sidan och jakten på att bli ännu tunnare. Besattheten och ångesten.
Jag är så stolt över dig baby. När du mår dåligt och känner att du måste få kontroll i livet hoppas jag att du läser det här inlägget och inser att det inte är där kontrollen sitter.
KYSS!
Jag har själv aldrig haft nån ätstörningsdiagnos (men 17 vet om jag inte hade ett stört ätande, om det nu är nån skillnad?), så jag kanske inte bör ta till orda i det här sammanhanget. Men jag har sett anorexi på mycket nära håll, iom en fd. flickvän som förutom andra diagnoser även hade anorexi.
Jag var alltid förtvivlad när jag inte nådde fram. Ännu mer förtvivlad blev jag när hon satt på nätforum där man ska trigga varann att sluta äta...
Därför är jag så glad att ha hittat en blogg som din, och en tjej som är på rätt väg! Keep fighting!
Kram
sussie: ett stört ätbeteende är ju just det. alla ser det säkert på olika sätt så nån skillnad finns det ju säkert alltid men stört är stört, om du förstår hur jag tänker.
men tack för dina fina ord.
såna nätforum är förjävliga. har själv varit aktiv på såna och inser i efterhand att de bara gjorde mej sjukare. det är trist att de finns.
tack igen
kram
Verkligen bra skrivet av dig. Jättebra insikt har du fått. Glad att du nu kan se det så som du gör.
Kram <3
Väldigt sant! Känner igen mig!
