Jag ska försöka skriva något vettigt men det är svårt att hitta orden. Denna bergodalbana, dessa explosioner av känslor.
Som sagt, kärlek fanns inte på min agenda, men jag har helt klart fått omprioritera för det går som sagt inte längre att förneka, eller ens förändra.
Inte vill jag det heller, jag hänger bara på, jag följer alla känslor upp och ner.
Jag har svårt att hålla fokus på något annat än just henne.
Det skrämmer mej lite ibland, samtidigt är magkänslan så bra.
Ett leende sitter konstant på läpparna, hon följer med mej i mina drömmar.
Hon har totalt vänt upp och ner på min värld, men samtidigt gillar jag läget.
Jag räknar timmar tills vi ses igen.
Som sagt, det skrämmer mej ibland, denna översvämning av känslor, men för det mesta ger de mej bara ett lyckorus.
Jag tror verkligen att detta kan bli något bra. Jag känner mej trygg.

Saari <3