Jag har trasslat in mej lite. Emotionellt.
Jag tror inte jag var redo för detta egentligen, men känslorna säger annat.
På ett sätt är det så många fel, så många saker jag inte borde beblanda mej med, men samtidigt vill jag tro att jag har så pass mycket distans till saker.
Ett leende smyger sej ouppmärksammat över mina läppar och ett litet pirr fladdrar i magen.
Känns som jag är på djupt vatten,
Vart är min simdyna?
Samtidigt är jag inte helt säker på att jag vill simma iland heller.
Kanske mer "ro iland detta".
Så roligt med dessa fåniga metaforer.

Jag vet inte ens hur den berörda känner.
time till tell