Hittade denna räknare i en blogg (som ni ser har jag tagit bort namnet) och började tänka.
Många blir säkert motiverade av att ha en räknare för hur länge de varit skadefria, men själv skulle jag inte klara av det.
Jag skulle vara så medveten om det hela tiden, "en minut till...."etc.

När jag slutade självskada för drygt ett år sedan tog det ändå ett tag innan jag började "räkna" och det är samma sak nu. Jag vet på ett ungefär hur länge sen det är, men jag väljer att inte hålla minut-koll på det, för det skulle nog bara stressa mig till att just självskada. Pressen att det ska gå så lång tid som möjligt blir för stor och det raserar allt för mig.

AA/NA kör väl lite den här metoden också, 30 dagars-medalj, 90-dagars, ni vet. Right?

Uh, nu tappade jag tråden lite här, lider av seriös sömnbrist och börjar bli lite klen i huvudet.

Ni ex-självskadare, hur ställer ni er till att använda er av dessa räknare eller liknande?

Jag har aldrig heller kunnat räkna hur många dagar jag varit skadefri. Det räcker med självskadeimpulserna, jag vill inte tänka på det varje dag - men jag kommer ihåg sista gången och vilket datum det var av förklarliga skäl. Förut firade jag ju månadsdagen, när jag började våga tänka på det (efter ett par månader), men nu noterar jag datumet och firar hellre månadsdagen när jag blev tillsammans med dig :)



Inte just nu-tänket fungerar bäst på mig, uppenbarligen. Jag vet att det kommer, men inte just nu bara.

Jag har aldrig räknat. Jag vet inte när jag skadade mig senast och jag vill helst inte ha koll på det. Jag vill inte ägna en tanke för mycket åt självskador så därför struntar jag i det..

Jag väljer att se framåt och inte tänka på, när var det sist jag skadade mig. Hur lång tid har det gått?

Varför lägga ner tid på ngt som kan bli ett stressmoment?

Jag vill leva i nuet inte det som varit. Se framåt, kämpa, må bra, ta svackan om den ev kommer.

Men det viktigaste lev i nuet och se framåt!

Min nya strategi är att inte tänka så mycket på det, men tillåta mig själv att fira och ge mig själv en liten belöning varje månad. Förr har det varit så att jag bara har noterat i mitt huvudet "jaha, nu har det gått en månad till" men jag har inte tillåtit mig själv att fira eftersom jag har känt att t.ex. 1 månad inte har varit värd en belöning och så har återfallen kommit ...

Alla är säkert olika, jag är självskadare, ätstörare och missbrukare, och att sluta med droger och alkohol har varit svårast. Där behövde jag ha ett mål, tre månaders drogfrihet, och sen se varje drogfri dag som en bedrift. Man kanske inte behöver räkna sekunder, men det har räddat mig från många återfall att tänka att nu har jag varit ren i ett år och att man inte vill förstöra.

Men alla har sina egna sett, och så länge de funkar är de ju bra.

jag har inte självskadat på .. hmm.. kanske... 4 år? Minns knappt, vilket ju är bra, för det innebär ju att jag inte har det i tankarna längre.

När jag slutade, bestämde jag mig för att kämpa, byta ut mitt självskade betéende till något positivt handlingskraftigt istället. Men jag vet detta, det skulle ALDRIG ha funkat för mig att räkna månader, dagar och sekunder. Då blir det ju som att man hela tiden går och tänker på det och det borde bli svårare att kunna sluta. Bara min tanke kring det hela.