Jag vet att många som läst min låsta blogg eller bara pratat med mig senaste tiden är oroliga att jag är på väg ner i ätstörningsträsket igen.
"Jag skulle kunna göra vad som än krävs!" hade jag skrivit om en bild på "min drömkropp".

Visst är jag lite obekväm med min kropp just nu, det erkänner jag. Visst finnns det delar jag vill ändra på (=minska)men att svälta och/eller hårdträna är inte längre ett alternativ för mig.
Igår berättade Marielle saker för mig från min tid som riktigt sjuk, saker jag inte har något minne av. Hur jag hade betett mig. Det var skrämmande att höra och jag vill inte sätta mig i den sitiationen igen.

Jag tänker göra ett planerat matschema, med nyttig varierad kost. Jag tänker tillåta mig att äta godis och liknande när jag är sugen på det.
Jag tänker börja simma, max tre dagar i veckan.
Skulle detta inte funka, att jag börjar överdriva igen, att jag tränar på svält så avbryts det.
Ingen träning utan mat.

Aldrig igen ett korkat huvud på en pinne till kropp.
Aldrig igen "den som är förvirrad och maniskt rabblar upp saker om och om igen för att hjärnan går på högvarv för att den desperat använder reservbatteriet för att hitta någon slags näring." (Marielles ord).

NEJ!