Min inre tickande bomb exploderade lagom med fyrverkerierna på tolvslaget. Mycket som jag gått och burit på kom ut i en redig smäll. Det var en aning svårt att hantera ett tag men jag kan stolt meddela att jag tog mej igenom det utan yttre skador. Det var skönt att ha Saari vid min sida då.
Jag hoppas att jag fick ur mej allt då och kan blicka framåt och göra 2011 till mitt år. Jag känner mej optimistisk. Det är bara 90 dagar kvar tills jag har klarat mitt största livsdelmål. More on that later.
Nu blir det två lugna dagar innan jobbet börjar igen. Ska mest bara ta det piano och vårda mian sårbarheter, dbt-skadad som man är.