When do you stop having an anorexic mind?
2011-11-12 
20:09:47Nu då?
Nu förjar den där fighten jag är så förbannat less på.
Fighten mot kilon, mot mat, mot skeva tankar.
Jag hade inte behövt gå ner de där extrakilona, inte för hälsans skull (eller utseendet egentligen) men för att stilla mitt sinne.
Men hur stillar jag mitt sinne nu då? Hur håller jag vikten stabil?
Jag har ingen aptit.
Jag sover för mycket men för dåligt.
Jag är askgrå i ansiktet. Vi kan ju konstatera att jag inte är någon direkt skönhet just nu.
Jag vill så gärna tro att allt kommer bli bättre när medicinutsättningen är över.
Behöver tro det.
När slutar man egentligen ha ett anorektiskt tänk?
Jag har inte bett om dessa tankar, igen.
Jag vill inte förstöra mej själv, igen.
Jag måste vända tankarna. Sluta stirra mej blind i spegeln för att leta något som inte finns.
Och för i helvete Mary, sluta romantisera skit i huvudet. det är inte vackert.
Jag är bara så trött. Så ända i i märgen trött.
border=0 alt=)
Kicka de där skeva tankarna i arslet så snart du bara kan innan det går för långt igen :(
sv: tack sweetie. vet själv inte vad jag skulle ta mig till om du inte fanns i min värld, även fast det går långt mellan gångerna vi träffas så förändrar det inte hur jag känner för dig - älskar dig!
i know, att malin inte finns mer börjar som sakta gå in först nu eftersom vi enbart hade internetkontakt. kommer aldrig att glömma henne dock!!!
Att du ifrågasätter din sjukdom, den där lömska smygande häxan, är din styrka och nyckeln till friskhet. Det bästa vore om du slapp bråka med Ana, men för varje vinst så växer du dig starkare. Jag blir orolig när du känner att ekvationen ingen mat + dålig sömn = ändå är något bra. Fast samtidigt vet du ju att det inte är så.
Du gör precis rätt tror jag, du gör Anas röst hörd utanför ditt huvud, du skriver ner det och ser att det är skevt.
Önskar att jag kunde älska dig hel. Men ord i en blogg räcker liksom inte, imorgon när vi varit här så handlar vi mat goddamnit!
