Det är svårt för mig att skriva om självskadebeteendet ännu, det är så färskt.
Jag har på ett sätt lyckats förlåta mig själv för mina handlingar, även om jag inte direkt känner mig vidare stolt över dem så kan jag förstå.

Det som gjorde att jag kunde hålla mig fri i nästan ett år var nog att jag hela tiden tänkte på det, att jag varje dag gjorde ett aktiv val att styra upp återfallet,
Med tiden blev jag för självsäker, kände att ett återfall inte var det minsta aktuellt, jag skulle klara det så bra ändå, det var inget att tänka på.

Då kommer återfallet oundviklingen. Jag släppte garden och lät det hända. En gång, två gånger, fem gånger.
Ibland handlade skadorna om att lindra ångesten, ibland för att byta fokus från kaoset som pågick i mitt huvud.
Sista gången var mer "bara för att". Jag hade ju redan börjat, fallit tillbaka. Varför hålla emot då?

Vad sporrar mig nu då, till att vara skadefri?
Jag var och hälsade på mina älskade brorsbarn och när Moa badade passade hon på att tvätta mina ben med diskborste och badskum. Det kändes så fint.
Berättade detta för Sara, från mitt vårdlag.
"Tänk på att du vill vara en förebild för dessa barn som du älskar så mycket. Tänk på att Moa ska kunna diska dina armar också. Hur ska hon kunna göra det om de är trasiga? Hur ska du förklara för henne varför dina armar blöder?"

Orden gick rakt in i hjärtat.Klart jag måste vara en förebild. Jag vill ju inte att Moa ska växa upp med en faster vars armar alltid är trasiga.
Mitt hjärta svämmar alltid över av kärlek när jag tänker på dessa vackra, oförstörda barn. Givetvis vill jag vara en bra förebild.

Min sista kväll på avdelningen hände det en väldigt stor grej som genast drog igång självskadetankarna. Jag fick en frukstansvärd panikattack och såg ingen utväg.
Sara höll fast mej (mer en omfamning än tvång) och påminde om diskade armar.

Jag håller fast vid den tanken nu. Diskade armar. Hela armar. En förebild.
Det är svårt, otroligt svårt, men det ska gå.
Givetvis räknar jag med återfall, men jag kommer aldrig igen att ta det för givet att det är över.