Skrivkramp
2011-09-02 
19:50:07Orka skriva om den trista vardagen på avdelningen, orka skriva om alla mediciner och dess biverkningar, orka skriva om galenskap.
Men skriva vill jag. Känner att det skulle behövas, bara att jag inte vet om vad.
Har ingen direkt koncentration att läsa så jag läser böcker jag redan läst förut. Personalen tycker det är underligt att jag läser böcker på engelska när jag inte har bra fokus men för mej är engelska ungefär samma sak som att läsa på svenska. Kanske lättare tillochmed.
Nåja, har permission över helgen, jag hoppas det ska gå bra. Ska ha telefonkontakt med avdelningen för att checka läget.
Otroligt mysig att få krama på Saari och kattskatterna. Puff tycks vara nöjd över att ha mamma hemma oxå, om så tillfälligt.
Inte varit tal om utskrivning ännu, vet inte riktigt hur mycket de litar på mej ännu, men det finns ju grunder till det.
Känns ändå lite bittert att jag mer eller mindre missade slutet av sommaren. Spenderat en månad bakom låsta dörren och nu känner man hösten i luften.
Hösten brukar kunna bli tung, med mörkret.
Får tända en massa ljus och hoppas att det ska fungera iaf.
Nu ska jag kura ihop i soffan och se på film med finaste fästmön
border=0 alt=)
Man får vara bitter. Man får vara jävligt bitter. Man går in på avdelningen, och när man skrivs ut har hela omgivningen förändrats, årstider förändras... Det suger, i brist på bättre ord. Förhoppningsvis har du "gjort bort" din massiva depression nu och kan må bra sen. Förhoppningsvis kan du må bra oftare än du mår dåligt, när medicineringen är justerad korrekt så ska man ju faktiskt inte ha symptom.
Jag längtar efter dig, men det är ju inget snack om saken - du behöver slutenvården nu. Men när du själv känner att du litar på dig själv och varit något sånär stabil en period så är vi här och välkomnar dig hem <3 Vi har all tid i världen, babydoll.
Ljus, massor med mysiga kuddar och filtar brukar jag köra på när det blir mörkt och kyligt ute. Hoppas att du mår bättre snart! Kram på dig.
