Jag orkar äta, skriva, öva dbt utan att flyga i taket och jag sover oxå.

Jag tar mina mediciner enligt ordination och jag stannar upp ibland och andas.

Jag är här och nu och agerar efter sunt förnuft.

Jag har en stabil vardag.

Är otroligt peppad på att få börja jobba igen, att få komma ut och göra något meningsfullt utöver Vågen.
Även om det blir en långsam start så är det något, en dag att se fram emot och få göra något som ger något. 
Det kommer att stärka mig som person och jag får återanpassa mig till det sociala livet igen.

Det känns riktigt roligt och jag tror att allt med rutiner kommer bli så mycket lättare.