Hej hå, nu går det undan. Tankarna bryts av en ny tanke som jag inte minns när nästa tanke dyker  upp. Jag stammar när jag pratar och hoppar över ord för det måste gå fort, fort, fort.

Det kryper i mina ben, rycker i mina armar.First stage of hypomania

Det är till å med nästan kul att diska. Jag har skrivit några sidor på några dagar, inte bara kladd utan sånt som jag gillar och kommer vara kvar (några ord hit eller tid kanman alrig säga).

 

Alltså, fort är bra och effektivit men FÖR bra och FÖR fort slutar bara på ett sätt. The big crash och jag hade icke planerat att fira nyår på Tvåan direkt.

 

Matat Puff med medciner och ögondroppar idag, matat Tala med p-piller. Dessa djur. Nä men jag är tacksam över dem, våra små troll.

Är jag hyper så älskar jag ju allt lite mer. 

 

Nä, nu lugnar vi ner oss va?