candyflipping

2012-10-30 21:18:13
Nu åker dem. Alla tabletter, piller, kapsla, droppar. Jag vill inte mer nu!
 

Okej, just det är jag väl inte redo för ofta vill jag. Jag är så in i själen trött på att vara ett vandrande apotek. Jag vill veta hur JAG är, utan alla kemikalier som drar kropp och psyke åt trettiotolv olika håll. Man vet fan inte vad som är vad och jag har även två biverkningsmediciner. Jag vill vara jag, utan allt det där.
 
Mary

i'm allright

2012-10-30 10:07:59
Igår var ångesten och tårarnas dag. Panikattack. Men jag står upp fortfarande (nej jag vill INTE falla om och om igen, vilken bright människa som nu sa det)
Jag pratade bort ångesten. Låg på en spikmatta och försökte förklara hur tankegångarna gick. Det var lättare att hantera när jag fick lite perspektiv på det hela, att höra tankarna sägas och inte bara i huvudet.
Det blev varken självskador eller psykakuten, jag tog mig igenom det med mina dbt-färdigheter och med Saaris hjälp, min ängel.
 
Varit lite jobbigt att blogga senaste dagarna då det känns som jag hamnat på folks shitlist men men, jag förbiser det och bloggar ändå. Mina små haters läser ju frivilligt.
 
Mary

...

2012-10-29 19:17:00
Mary

Storhetsvansinne

2012-10-28 09:20:48
Jeez, folk verkar tro att jag fått storhetsvansinne bara att min bok kommer ut snart. På vulkan (tydligen platsen för krossade drömmar och skitböcker)
Okej, 
1. jag har varken självkänsla eller självförtronde nog för att se mig som "sveriges nästa stora författare" 
2. iom ovanstående så känner jag inte heller att jag skulle vara "värd mer"
 
Självklart är det jättekul att en av mina drömmar slår in, jag har länge velat publicera en egen bok, men jisses, jag är inte berny pålsson. 
 
ja.
Mary

before it gets easier

2012-10-28 08:35:00
Mary

Lost in space

2012-10-26 08:54:21
Jag fick ett mail för ett tag sen med ett par brutala sanningar i ansiktet.
Bland annat hade en vän som hälsade på mig berättat att en tjej hade hängt sig. Jag hade tydligen reagerat med att oroa mig för nya blåmärken på benen.
Wtf?
Det jobbiga är att jag varken minns informationen eller reaktionen. Jag säger och gör mycket jag inte minns sen och jag undrar hur mycket jag egentligen dissocierar. 
För visst, jag har varit självupptagen länge nu, men det MINNS jag iaf. 
Nu kan jag ju inte skylla allt mitt dåliga beteende på dissociation men jag kan heller inte förklara när jag inte vet vad jag sagt eller gjort.
 
Time for change. Måste vårda relationer. Öpnna ögonen.
Mary

Svar på frågor

2012-10-23 20:44:49

Får du fortsätta med Anafranil i talettform nu när du är utskriven? Jag har på flera bloggar och genom andra hört att det ska vara en bra medicin så jag funderar på att föreslå den medicinen för min läkare, rekommenderar du den? Fick du några biverkningar?


Jo nu är det tabletter som gäller. Fick inte mycket biverkningar alls, lite trött bara, men det var det värt.

Jag undrar om du skulle vilja berätta om hur du upplevt den senast tiden, när du varitdålig? Hur har dina dagar sett ut?


När jag varit dålig, jadu. Det har varit allt ifrån att läsa böcker, prata med personal (då jag varit inne) till att pyssla. Hålla mig sysselsatt och arbeta framåt. Har haft fortsatta möten ang pratikter å sådant trots att jag låg inne.

Hej! Jag läste några inlägg bakåt att du fått börja en utbildning om bipolär sjukdom. Var finns det sån utbildning? Vem anordnar sånt? Sen vill jag önska dig och din sambo stort lycka till med det ni kämpar med!! Keep up the good work!! :-)


Yes, NUS har en sådan och vårdpersonalen hade änmält mig till den. Riktigt vem/vilka som anordnar det vet jag inte, men det är väldigrt intressant. Tyvärr missade jag den idag, vilket var synd för vi skulle prata om att acceptera sin diagnos, men min halvtrasiga kropp ställde till det för mig. Igen

 

Du sägs ju vara nästa storförfattare i vårt land. Det är sällan man läser så begåvade texter som dina. Hur känns det att snart vara stjärna?

Haha, man får tacka. Första boken ska finnas ute närmaste dagarna och det känns såklart jättebra men lite nervös är jag ju. Vet att många tycker att Vulkan är "desperat val", men men...jag fick inte napp på typ 5 ställen så jag valde till slut vulkan, då jag ville få ut boken.

 

har du varit med om någonting som gjort att du mår så dåligt som du gör idag? eller, mår du "bara dåligt" eller hur man ska uttrycka det, hoppas du förstår vad jag menar.

älskar din (och saaris) blogg. följer er dagligen och hoppas att ni ska må bra.


Det har hänt en del i mitt liv, mindre bra saker som gjort min tillvaro till vd den är nu. år gå in på detaljer nångång, men mycket som har hänt mig lyser igenom om man läser om Jane

Mary

en kommentar

2012-10-23 19:02:33
 
Kommentarer som denna tycker upp då och då, denna är tagen från Saaris Blogg.
Min blogg har ju legat nere ett tag, jag har inte mått så bra att blogga varit prio ett. Jag vet inte varför många får bilden av att jag gillar att sitta på psyk och så. Jag vet när jag måste läggas in och jag vet när jag är redo att skrivas ut och jag gör ett jävla jobb därimellan så jag tar mig upp ur den svacka jag befinner mig i. Ni får gärna berätta för mig vad det är som gör att ni tror ovanstående. För att jag inte bloggar varje dag om vad jag kämpar med? Jag vet inte annars vad det beror på.
 
Men du måste väl främst hålla ihop dej själv och hon ta lite ansvar för sej själv?
 
 Eh, givetvis, jag har aldrigt krävt något annat av henne, kommer aldrig göra. Jag klantar till det då och då men jag står för det och skyller inte ifrån mig, inte när jag själv gjort fel.
Anyhow så tycker jag det är trist att vissa har fått så skev bild av mig. Nej jag tycker inte om psyk, ja jag tar ansvar för mig själv, jag kämpar varje dag för att komma framåt, försäker ändra mitt sätt att tänka när allt blivit fel.
Javisst, Saai kämpar som en oxe och jag vet oxå att hon ÄR starkare än vad jag är, men det betyder inte att jag bara sitter på arslet hela dagen, fikar bort tid på psyk för det är mysigt där.
 
Mary

utkast Jane 2. det mest aktuella nu

2012-10-23 12:37:18

Hospitaliserad. Paniken. Oron över att lämnat avdelningen och tryggheten med det. Hon står på egna ben och måste ensam ta sig igenom sina panikångestattacker. Lättnaden av frihet är större men ett korn av oro växer inom henne. I tre månader har hon varit skyddad mot världen, vita väggar och landstingssängar har vaggat henne till sömn och vetskapen att det alltid funnits någon när hon vaknat ledsen eller ångestfylld. Professionellt folk. Angeline kan inte vara hennes vårdare, hon ska inte behöva bli väckt mitt i natten för Janes skull.

Hospitalisering går fort, man bli fort van vid avdelningen och känner att livet utanför blir för stor. Man klarar inte ansvaret att vara en riktig människa. Man tappar sin identitet och blir enbart en patient. Ett namn i en dator och där finns tryggheten.

Jane är inte längre bara ett namn, hon har blivit utskriven och fått tillbaka sin identitet men nu måste hon lära känna sig själv igen. Vem är den friska Jane? Vad har hon för ambitioner och kommer hon orka leva det normala liv hon nu står inför? 
Mary

i brist på annat

2012-10-22 11:11:57
Mary

Sooon

2012-10-21 07:39:00
Pga vissa omständigheter har ni inte fått ta del av Jane än men nu är det på gång. Jag har problem med att få till omlaget, men snart så. Snaaart.
 
Mary

I miss the misery

2012-10-20 10:18:39
Ibland kan jag komma på mig själv att just miss the misery. Det är ju det man är bäst på. Stabilt...
 
 
Mary

Anafranil

2012-10-19 12:21:21
Finally, efter alltför många veckor (månader) på psyk är jag hemma. Mycket tack vara mitt anafranildropp.
I 10 dagar knatade jag runt med en droppställning 4 timmar per dag (dag 1 och 2 var sju timmar) och jisses vad värt det var. Vid dag 4 kände jag mig lugnare, dag 5 lite gladare och nu mår jag bra. Ingen påtaglig ångest, uppe från depressionen och förmodligen viktigast av allt, jag har inte längre suicidtankar.
Mina händer ser ut som en sprutnarmomans händer men det är mällar man får ta, I guess. Jag är ganska svårstucken och fick ny nål rätt ofta.
 
Anyhow, nu är jag hemma, lugn och sansad och jobbar på med boken
Mary

anna

2012-10-10 09:32:15
Jag knatar runt med min vän Anna. Anna Franil heter hon, lång mager typ. hon är inte så pratglad, det är ju skönt men hon försöker fälla mig hela tiden.
HAHA jag bildgooglade just anafranildropp. Det var mycket Saari&Mary där. 
Anyhow, en liten ljusglimt börjar visa sig och jag tror jag kommer överleva denna gång oxå. Tror vändpunkten kom när jag bröt ihop inför läkaren och ylade att jag var ett hopplöst fall.
I don't wanna be that.
Dagen efter bad jag om anafranil and here I am. Dag 2 av 10
 
Sen har jag även börjat en utbildning om bipolär. 
Det finns hopp
Mary

RSS 2.0