candyflipping
Okej, just det är jag väl inte redo för ofta vill jag. Jag är så in i själen trött på att vara ett vandrande apotek. Jag vill veta hur JAG är, utan alla kemikalier som drar kropp och psyke åt trettiotolv olika håll. Man vet fan inte vad som är vad och jag har även två biverkningsmediciner. Jag vill vara jag, utan allt det där.
i'm allright
...
Storhetsvansinne
before it gets easier
Lost in space
För visst, jag har varit självupptagen länge nu, men det MINNS jag iaf.
Svar på frågor
Får du fortsätta med Anafranil i talettform nu när du är utskriven? Jag har på flera bloggar och genom andra hört att det ska vara en bra medicin så jag funderar på att föreslå den medicinen för min läkare, rekommenderar du den? Fick du några biverkningar?
Jo nu är det tabletter som gäller. Fick inte mycket biverkningar alls, lite trött bara, men det var det värt.
Jag undrar om du skulle vilja berätta om hur du upplevt den senast tiden, när du varitdålig? Hur har dina dagar sett ut?
När jag varit dålig, jadu. Det har varit allt ifrån att läsa böcker, prata med personal (då jag varit inne) till att pyssla. Hålla mig sysselsatt och arbeta framåt. Har haft fortsatta möten ang pratikter å sådant trots att jag låg inne.
Hej! Jag läste några inlägg bakåt att du fått börja en utbildning om bipolär sjukdom. Var finns det sån utbildning? Vem anordnar sånt? Sen vill jag önska dig och din sambo stort lycka till med det ni kämpar med!! Keep up the good work!! :-)
Yes, NUS har en sådan och vårdpersonalen hade änmält mig till den. Riktigt vem/vilka som anordnar det vet jag inte, men det är väldigrt intressant. Tyvärr missade jag den idag, vilket var synd för vi skulle prata om att acceptera sin diagnos, men min halvtrasiga kropp ställde till det för mig. Igen
Du sägs ju vara nästa storförfattare i vårt land. Det är sällan man läser så begåvade texter som dina. Hur känns det att snart vara stjärna?
Haha, man får tacka. Första boken ska finnas ute närmaste dagarna och det känns såklart jättebra men lite nervös är jag ju. Vet att många tycker att Vulkan är "desperat val", men men...jag fick inte napp på typ 5 ställen så jag valde till slut vulkan, då jag ville få ut boken.
har du varit med om någonting som gjort att du mår så dåligt som du gör idag? eller, mår du "bara dåligt" eller hur man ska uttrycka det, hoppas du förstår vad jag menar.
älskar din (och saaris) blogg. följer er dagligen och hoppas att ni ska må bra.
Det har hänt en del i mitt liv, mindre bra saker som gjort min tillvaro till vd den är nu. år gå in på detaljer nångång, men mycket som har hänt mig lyser igenom om man läser om Jane
en kommentar
Min blogg har ju legat nere ett tag, jag har inte mått så bra att blogga varit prio ett. Jag vet inte varför många får bilden av att jag gillar att sitta på psyk och så. Jag vet när jag måste läggas in och jag vet när jag är redo att skrivas ut och jag gör ett jävla jobb därimellan så jag tar mig upp ur den svacka jag befinner mig i. Ni får gärna berätta för mig vad det är som gör att ni tror ovanstående. För att jag inte bloggar varje dag om vad jag kämpar med? Jag vet inte annars vad det beror på.
utkast Jane 2. det mest aktuella nu
Hospitaliserad. Paniken. Oron över att lämnat avdelningen och tryggheten med det. Hon står på egna ben och måste ensam ta sig igenom sina panikångestattacker. Lättnaden av frihet är större men ett korn av oro växer inom henne. I tre månader har hon varit skyddad mot världen, vita väggar och landstingssängar har vaggat henne till sömn och vetskapen att det alltid funnits någon när hon vaknat ledsen eller ångestfylld. Professionellt folk. Angeline kan inte vara hennes vårdare, hon ska inte behöva bli väckt mitt i natten för Janes skull.
Hospitalisering går fort, man bli fort van vid avdelningen och känner att livet utanför blir för stor. Man klarar inte ansvaret att vara en riktig människa. Man tappar sin identitet och blir enbart en patient. Ett namn i en dator och där finns tryggheten.
Jane är inte längre bara ett namn, hon har blivit utskriven och fått tillbaka sin identitet men nu måste hon lära känna sig själv igen. Vem är den friska Jane? Vad har hon för ambitioner och kommer hon orka leva det normala liv hon nu står inför?i brist på annat
Sooon
I miss the misery
Anafranil
I 10 dagar knatade jag runt med en droppställning 4 timmar per dag (dag 1 och 2 var sju timmar) och jisses vad värt det var. Vid dag 4 kände jag mig lugnare, dag 5 lite gladare och nu mår jag bra. Ingen påtaglig ångest, uppe från depressionen och förmodligen viktigast av allt, jag har inte längre suicidtankar.