Läget är stabilt och jag blir bättre kompis med mig själv varje dag. Skulle behöva höja lithiumvärdet en aning men det är inte på tok för lågt (0.6)

Jag och nya vännen Maria umgås i princip varje dag så jag är sällan stilla. Blir alldeles behagligt trött på kvällen och sover som en gris.

Men visst, ångesten finns där imellanåt, den går inte att undvika helt, men jag hanterar den på ett bättre sätt. Jag behöver inte läggas in för en liten panikattack, det är stor skillnad. Inte en gång har jag känt att jag behöver avdelningen, men jag ska såklart inte säga aldrig mer.

 

De trista är att min styvpappa är väldigt sjuk. Parkinson, infektioner i kroppen, dubbelsidig lunginflammation, ett hjärtinfarkt och ev propp i lungan, allt detta på ett svagt immunförsvar.

Har hängt på neurologen-infektin-intensiven ett x antal dagar nu. Nu är han nersövd och kopplad till massa apparater. En slang för syre, en ner i magen och en i halsen för mediciner. Men läget har varit stabilt sen igårnatt, då det var riktig panik och han fort flyttades till IVA.

Usch, orolig hela tiden