Freaking out

2014-12-03 16:38:27
Livet är så bra nu. Vardagen flyter på och det händer saker, jag har ett socialt liv. Jag har en ny vän som är amazing...
....and I'm freaking out.
Jag känner inte till det här längre, jag vet inte hur jag ska hantera allt det här positiva. Hell no att jag vill tillbaka till misären men det vet jag iallafall vad det är. Det här är stort, spännande och flat out scary. 
Sitter här men klump av ångest för jag borde vara tacksam, vilket jag är, äntligen lixom men jag vet knappt vem jag är längre.
 
Men jag har gjort det förr. Jag har klarat ett liv. Men något djupt inne skriker åt mig att "time to self-destruct", innan det spårar iväg anyhow. Jag vågar ändå inte tro på ett friskt liv. Så medan jag passar på att njuta av nue, ta vara på alla dagar så sitter jag samtidigt med geleknän och ett meltdown runt hörnet.
Ska det vekligen vara så knepigt att må bra? 
 

Kommentarer
Postat av: zelda

Har också ett någorlunda socialt liv för tillfället, har börjat småfnizza vissa stunder i livet och har en ny vän som är amazing, men fattar precis vad du menar. Jag vet inte hur man hanterar så mycket annat än pur misär och det känns som om det stora breakdownet bara ligger runt närmaste hörn och kommer släpa mig till någon sugig avdelning snart igen. Glädje är fan utmattande. Men hey, who knows, ifall vi både skulle krascha någon gång, förhoppningsvis mycket långt fram, så kanske vi blir avdelningsbuddies, stänga in oss så gott det går på ett rum och spela go musik via högtalare, sörpla kaffe och tja...stirra ut genom fönstret? *Bah pepp!*

/svår

Svar: Det är en plan! Nä men asså, jag får bara lite panik at times. Som att kastas in i nåt råza sockersött paralellt universum där man vaknar med ett leende
Mary


REGLER:
- det finns inga regler. Just speak your mind.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: