suddenly it happens...
<3
Ja där kom det, du hade kanske väntat på det även om det kom plötsligt? Men du gör det bästa av situationen och det ska du göra med stolthet för det är inte alla som kan göra så. Andra lägger sig ner och dör. Du reser dig upp på hästen igen och rider mot solnedgången. Du är fantastisk!
"suddenly it happens..." Du beskriver den där känslan så freakin precist & spark i magen-klockrent.
Och jag tror att det är sjukt jäkla bra för det kreativa kollapspsyket att printa ner dina formuleringar, för jag brukar tänka så, att då har ju ändå något riktigt bra kommit ur en riktig skitsituation. ( Tänk Prozac Nation ""That is all I want in life: for this pain to seem purposeful.") och jag vet inte om du tänker, tänkt eller känt samma sak angående ditt skrivande, typ att out of shit a flower blooms.
Och angående att hålla tha misery borta från bloggen? Varför? Jag hoppas att du inte tänker att det i såfall skulle vara för någon annans skull, för det här cribbet är ju ditt och borde och ska ju vara din ventil, din fristad och "andra hem".
Hugz!!
Jag hoppas också att du inte håller det jobbiga borta för någon annans skull.
Kram