Ångesten är lika illa nu som innan jag blev utskriven, men jag försöker med allt för att hantera den och jag lyckas rätt bra. Inget självskadande, inga överdoser även om båda funnits i huvudet men jag vet att det bara gör det hela mycket värre, Jag ska arbeta åt andra hållet. Jag ska kunna hålla i en tändare och tänka att jag bara ska tända ljus med den (slutat röka) och inte bränna sönder huden. Sakta men säkert.

Det finns hopp. Jag vill iaf tro det.