Vaknade med en mindre trevig ångest (eller ja, den började igår) och den uttrycker sig mycket fysiskt, kroppen känns som den ska explodera. Det är inte alls behagligt.

Och jag är låg. Jag vill inte göra någonting alls. Gah, detta måste gå över snart. Säger inte att jag behöver vara en virvelvind hela tiden men det här läget gillar jag inte alls.

Jag har ändå mått vad man kan kalla bra i två månader nu, är det allt jag får? 

Hur vänder jag på det här nu då?

Jag är inte trött men jag vill bara sova bort allt obehag. Sova bort alla tankar. Iaf hitta någon schysst off-knapp. Finns det en sån? Som inte är sjuttiotolv mediciner.

 

Dessutom ä kroppen helt snedvriden och det är skitäckligt. Och det gör ont.

Usch, jag vill inte gnälla, men dagsformen är usel och jag är livrädd att det bara ska eskalera. 

Men vad det än blir är jag fast besluten att klara det i hemmet.