Blir kanske bloggpaus ett par dagar, inte peppande att skriva nu. Mitt liv är en ond cirkel av sömnbrist och värk vilket leder till fullkomligt desperata tankar som givetvis kan bli extremt destruktivt, det gör mig livrädd och jag har panik i hela kroppen, konstant.

Ringa psyk/rehab nu under semestern är helt värdelöst, de kommer säga åt mig att återkomma när jag står med snaran i handen och när man redan har telefonfobi from hell så är tanken på ett sånt samtalt hemskt olockande. I pricip omöjligt, ja.

Samtidigt, får jag inte vettig sömnmedicin och smärtstillande så, ja...scares the hell out of me

 

På återseende