Once upon a dream
Man får sakna men det gör ont också. Bettet to love and lost? Men hon finns ju kvar, och du kan ringa henne. Hon år långt ifrån borta. Men jag fattar att det är jobbigt att inte kunna ha den relation man vill ha med vissa personer som gjort djupt intryck på en.
Tjolahåpp, har suttit och sträckläst din blogg och måste säga att jag älskar na´, mycket för att jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Om den fula, banala och vidriga vardagen men ändå med inslag av en glöd och en glimt i ögat. Och vet inte hur många gånger jag upplevt situationen du beskriver ovan, när man vaknar upp i med ett hål i bröstet och resten av kroppen fylld av ångest. Det är väll måhända "straffet" för att man försöker skjuta undan tankarna på personen under dagen. För min del gäller det min barndomsvän som varit i princip allt för mig och som jag saknar enormt, men som jag skjutit undan i flera års tid på grund av min mentala (o)hälsa. Jag klarar bara inte av att träffa henne igen.
Vad var det som fick din vän att försvinna ur ditt liv?
Och jag vet att det här inlägget är gammalt som gatan så du behöver inte känna dig nödgad att svara, blev bara nyfiken.