Åh, oj, wow. Känner mig mest mållös här. Läser dina rader om och om igen och fylls av igenkänning, känslor jag själv försöker blockera,vemod och en tacksamhet över av att få läsa dina språkligt underbara ord.

Och din header btw, förbaskat vacker och det där mottot alltså, det är så klokt och är min storfavorit. Försöker alltid påminna mig själv om den dagligen även om man förstås inte alltid lever som lär, eller läser som man lär.