Jag är egentligen inte ens speciellt djup eller svår men ska man skriva om shit-that-fucks-you-up kan man ju göra det med pretantiösa ordval och snyftiga formuleringar. 

Jag är faktiskt gladare än så, ibland oförskämt glad men jag måste få ur mig det dåliga ibland och det finns saker som gör det till det kaos i min hjärna. Det kokar över emellanåt och jag blir en emochick.

 

Jag laddar för en mysig helg i barndomshemmet, egentid med kära pappa. Hundpromenader längs älven, en kopp kaffe på herrgården och så avslappnat och opretantiöst det bara kan bli. 

Det är dit jag åker när jag behöver ladda batterierna. Och förhoppningvis sova ordentligt, känns som jag inte sovit sen...länge.

(lätt bitter efter fyra timmar halvtaskig sömn)

Ja lite bitter men ändåå mest ganska tillfreds med mycket. 

Kände att jag behövde tillägga något mindre tårdrypande, ångestfritt ordbajs mitt i all oh-poor-me-misär.