Jag behöver blissful sleep för jag är så trött så ögonen går i kors men tyvärr alldeles för pigg ändå, sådärså det rusar i huvudet. Jag skrattar åt det mesta moch allt medan hjärtat bultar av panikångesten, som dock inte är värre än att man rycker lite på axlarna.

Motpoler.

 

 

Jag andas, djupa jämna andetag och det känns som lungorna ska spricka av syrebrist. So what om jag dör, Jehovas lärde mig idag att döden inte finns, känns eller påverkar en på något sätt. Klart slut bara. Man lider inte själv av att vara död.

Fint

Men jag är inte redo att ta reda på det ännu. Inte i natt,  inte nu. Och speciellt inte av påhittad syrebrist. 

 

Sovrummet är några grader värre än en bastu och jag har förflyttat ig till soffan.

Kanske blir det en natt av självömkam och House M.D.
(om mig kommer det nog inga blockbusters)

 

 

 

Och godiset är slut....

(and a thankyou note till Zelda som just fick mig att snöa in på gif's)

 

 

 

 

Bra att du inte är redo att ta reda på det just nu iallafall. Tänkte samma sak imorse, att jag inte är riktigt redo. Som den där scenen i Lilja 4-ever när hon ristar in sitt namn på en parkbänk och någon vän försöker få henne att skynda sig men hon säger att hon inte är färdig än.
Fin scen. Fin tanke. Att man inte är helt färdig med livet än. Och på tal om din rubrik och ditt slutcitat, herrejävlar vad jag tänker på det ofta och det är jäkligt sorglig på något sätt. Tänk så fantastiskt att faktiskt bli ihågkommen med ett "verklighetsbaserad".
Och House är grym, orkar dock aldrig se hela avsnitt men älskar att grotta ner mig i gif och bild-guldbitar på tumblr eller googles bildsökning.

Ha! Ursäkta, har inget med inlägget att göra men fnissade gott åt dina bilder och gifs, har alltid varit besatt av Gilmore Girls och Lorelais övermänskligt härliga humor och kvicka svar, och sista Housebilden fick mig att tokskratta.