Känner ungefär samma sak, tror jag. Eller nu är jag ju inte uppe i ett bokbygge och är inte inne i det här med handling och karaktärer så kan inte relatera till det, men för mig är jag helt besatt av allt han skriver och alla hans tusentals sidor och meningar har typ byggt mitt liv och som någon skrev på baksidan av boken Jenny, typ "Gardell går bredvid en och plåstrar om såren". Jag har till och med skrivit i mitt sk "testamente" att jag inte vill ha några psalmer utan att prästskrället helt enkelt ska läsa ett stycke ur en en av hans böcker som typ means everything to me ( samt planer på att spela "mitt enda liv" men även om vissa meningen stämmer så kanske det hela blir alldeles för ironiskt, hahha, fast det kan ju bli nån kul skrattfest av det hela) =D
Men för tillfället känner jag inte att det är mitt sätt att skriva och varken kan eller vill. Eller såklart jag vill kunna skriva som Gardell, men om jag skulle försöka ge mig på hans skrivsätt skulle det bara kännas konstlat och fejk och not really me. Jag måste liksom skriva på det sätt jag gillar och som jag känner är min stajl, även den kan nån gång kan variera, och även om det inte passar många eller faller dem i smaken så to bad, men att kunna känna nån form av skrivarglädje är det viktigaste.

Men älskar att läsa andras mjukt, berörande språk och det var precis den där gardellkänslan jag fick när jag började läsa din första bok, när det liksom går rakt in och vrider om berör till tårar <3

Hursomhelst, vaknade upp med ångest from hell så pladdrar bara på i typ själviskt syfte för att försöka slippa tänka så strunta i allt det här ordbajset och förlåt för att jag inte har något vettigt att komma med här och fyller ditt kommentarfältet med massa blaj och crap.

Kjam!

Haha tack, blossar om kinderna och småler även om det är så noot true.
Och helt korrekt angående inspon, alla behöver den och är freakin writersviktig och på i stort sett alla andra plan i livet också.